Alla kom från samma familj, skulle det visa sig. Utanför Coop i Trosa satt Dorel, utanför Systembolaget hans fru Stella och utanför Trossen Stellas kusin Livio. Dorels och Stellas son, 24-årige Elvis, satt på Vagnhärads torg. Först tillsammans med sin bror, därefter med sin fru Perseda.
Elvis kunde en del tyska. Det var så Charlotta och Sofia lyckades ta del av familjens berättelse.
– Vi försökte först och främst förstå deras situation, och om det var något vi kunde göra för dem. Det handlade om väldigt basala saker. En sovsäck, mat och sånt, säger Charlotta.
Hon och Sofia har en förening ihop. Orbis Unum heter den, och den har som syfte att skapa möten mellan personer och grupper från olika världar. Geografiska, kulturella och socioekonomiska.
Föreningen är inte så aktiv ännu. Sofia har nämligen precis flyttat till Kongo. Men det finns en hemsida, och där ligger familjen Iordaches berättelse uppe.
– Vi kände att den kunde få bo där. Det finns så mycket myter om människor som tigger, dem vill vi göra vårt för att avliva, säger Charlotta.
Familjen Iordache har åkt hem till Rumänien nu. Men andra utsatta människor har redan tagit, samt kommer att ta, deras platser.
Charlotta och Sofia har viss del i att kvällens träff i församlingshemmet blir av. De såg tidigt ett behov av ett organiserat, lokalt stöd till EU-migranterna.
– Jättemånga vill göra det till ett problem på EU-nivå, vilket det också är. Men att man ska lösa det på EU-nivå betyder inte att man inte kan ge en person en smörgås och en dusch, säger Charlotta André.