Det är en lugn dag när SN besöker räddningstjänsten i Trosa. En liten julgran står tänd i det gemensamma allrummet.
Styrkeledarna Rolf Olsson och Anders Melin berättar om ett lyftjobb dagen innan. Lyftjobb betyder att de hjälpte hemtjänsten med tunga lyft.
– Det är väldigt varierande utryckningar, men mest är det trafikolyckor, säger Anders Melin.
Singelolyckor, viltolyckor och avåkningar. Utryckningarna till E4 och länsvägarna innebär ofta långa sträckor. Att kommunen förkastat förslaget om en insatsbil i Vagnhärad har länge varit ett rykte på stationen. Men nu är det bekräftat.
– För framtiden är det säkert bra med en insatsbil eftersom Vagnhärad kommer att växa. Men det är svårt att få folk hit till Trosa, och då är det inte lättare att få folk till Vagnhärad, säger Anders Melin.
Han var med när Trosa för ungefär sju år sedan fick prova på en första insatsbil. Ett test med blandade minnen, berättar han.
– Att vara själv i bilen och tala med SOS samtidigt som det är mörkt i bilen och man orienterar sig rätt är utmanande. På olycksplatsen kan många rycka i en, då gäller det att kunna vara kall.
Insatsbil kan bli en dyr lösning. Hur räddningsstyrkan ska kunna korta Trosas långa uttryckningstider vet de inte säkert. Samtidigt får man inte stirra sig blind på minutvisaren, menar styrkeledarna.
– När man åker ut på ett larm är det inget man tänker på. Men det är ett stort område vi har att täcka, säger Rolf Olsson.
– Ibland tjänar man på att ta det lugnt. Blir det tokigt kan man förlora många minuter. Det gäller att komma in i olyckan rätt, säger Anders Mellin.