Snöholmen intill inloppet till Trosaån är ingen vacker syn. Alla döda träd eller de med bon fälls nu och ska få ligga kvar i travar för att bilda hem för insekter, mossor och lavar.
När en skarvkoloni etablerade sig på ön någon gång runt 2010 trodde många att det var slutet för Snöholmen, i synnerhet som skarven är en skyddad art. Snabbt hade fåglarna byggt fler än 400 bon på ön och började dessutom häcka på fastlandet söder om Snöholmen.
Problemet med skarv, förutom att den är hård på att fiska, är dess frätande, vita spillning som dödar den mesta växtligheten och på Snöholmen finns Sveriges nordligaste bestånd av det unika Lindblomsbjörnbäret.
– Vi gjorde en inventering för några år sedan och en till i höst och kunde konstatera att det har klarat sig, även om det har haft det svårt, säger kommunekolog Elin van Dooren.
För att freda både fiskar och växtlighet har Trosa kommun bland annat bedrivit skyddsjakt på skarv och prickat ägg, men skarvarna har ändå återvänt till Snöholmen varje år.
Tack vare länsstyrelsens tillstånd att ta ner alla döda träd och alla de som bär skarvbon hoppas nu många, inte minst boende som plågats av stanken från ön när det varit pålandsvind, att skarven ska söka sig till andra häckningsplatser.
Elin van Dooren, kommunekolog, hoppas på ett grönt Snöholmen redan i sommar.
Trädfällningen har redan börjat och kommer att vara klar om någon vecka.
– Beslutet innebär att de allra flesta träden på ön kommer att tas ner, det är bara friska träd utan skarvbon som får stå kvar och de är få. Skarvarna vill häcka tillsammans så förhoppningsvis kommer de inte tillbaka utan växtligheten får chans att repa sig. Fröbanken finns ju kvar, konstaterar Elin van Dooren, som hoppas på ett grönt Snöholmen redan i sommar.
I takt med att mängden spillning från de häckande skarvarna ökat har växtligheten dött. "Men nu hoppas vi att Snöholmen kan bli ett trevligt utflyktsmål, som det var en gång i tiden", säger kommunekolog Elin van Dooren.