I helgen när Barry Lewis gick över till grannen på Smäckbrogatan för att vattna blommorna när denne var bortrest gjorde han en upprörande upptäckt.
– I finrummet närmast gatan såg det ut som de haft inbrott, det låg trasigt porslin och grejer överallt, bokhyllan och innerväggen den stod mot hade flyttat sig nästan två decimeter, berättar Barry Lewis.
Men något inbrott var det inte, istället var det en bil som kraschat rakt in i husväggen.
Föraren uppgav att denne hade väjt för en katt. Inga personskador rapporterades.
– Som tur var var det en liten bil, jag vill inte tänka på vad som hade hänt om det varit en buss eller lastbil, säger Barry.
Barry och Eva Lewis har bott i den röda 30-talsvillan i korsningen Västra Ågatan-Smäckbrogatan i 35 års tid. Bara de senaste åren har flera liknande olyckor som den i fredags inträffat.
– Förra sommaren när vi satt i trädgården så small det till, då hade en lastbil kört in i taket hos grannarna Margareta och Hans Lien. Vid ett annat tillfälle kraschade en bil in i gaveln hos vår andra närmaste granne.
– Trafiken har ökat enormt sedan 80-talet, framförallt den tunga trafiken. Bullret från lastbilar och bussar skapar vibrationer i hela huset. Rummet på undervåningen närmast vägen kan vi inte ens använda längre, säger Barry.
– Vänner som hälsar på oss frågar varför vi inte flyttar när de hör bullret och om vår rädsla för att det plötsligt ska köra in en lastbil i vårt hus eller trädgård.
– Men vi älskar vårt hus, säger Eva.
– Dessutom är det ingen som vill köpa det så länge situationen är som den är, säger Barry.
Framför allt är det fyra hus längs gatan, vid det smalaste partiet efter bron som är särskilt drabbade. Men trots att grannarna kontaktat kommunen oräkneliga gånger händer ingenting.
För Margareta och Hans Lien väcker den senaste olyckan minnen från när de själva drabbades förra året.
– Mina ögon tårades när jag hörde vad som hänt, jag lider med våra grannar. Det är våra hem det handlar om och de blir åsidosatta för trafikens skull, säger Margareta.
Redan när Margareta och Hans flyttade in i deras hus i början av 90-talet, talades det om ”Förbifart Trosa” som skulle lösa trafikläget.
– Vi trodde i vår enfald att det snart skulle bli bättre, men kommunen gör ingenting.
Hans visar upp en hög med brev makarna skrivit till kommunen under åren och ett gäng tidningsurklipp i ämnet.
– Man sitter som i en rävsax, vi känner oss hjälplösa, säger Margareta.
SN har kontaktat ägaren till huset som blev påkört, men denne orkade inte medverka. Grannarna ombads istället tala för dem alla.