Cristina Forssander blundar. Inte för hon vill utan för att hennes kollega säger åt henne. Sakta leder han henne fram till rummets mittpunkt. När applåderna väl kommer så kommer också tårarna. Cristina Forssander gråter av lycka.
I onsdags fick Cristina Forssander, arbetsmarknadschef i Trosa kommun, ta emot utmärkelsen Sveriges eldsjäl för hennes arbete med att lyfta fram funktionsnedsatta på arbetsmarknaden. När SN träffar henne är det mitt i överraskningsfesten kollegorna ordnat dagen efter. Kramar och glädjetårar. Men vem är hon egentligen? Trebarnsmamman från Vagnhärad som de senaste dagarna hyllats.
Vi börjar från början. Cristina Forssander föddes i Kanada men flyttade till Sverige vid tre års ålder.
– Mina föräldrar skickade mig till farmor, det var tufft för dem i Kanada på den tiden och de hade bestämt sig för att flytta tillbaka men de behövde stanna ett tag och jobba ihop pengar, säger Cristina.
Det är också vid den här tidpunkten i historien Cristina för första gången fick märka av den funktionsnedsättning hon själv skulle komma att kämpa med.
– Det är så att min pappa, som har dyslexi, stavade fel på mitt namn när han skulle ansöka om ett kanadensiskt pass till mig. Så istället för Christina blev det Cristina.
Så Cristina kom att växa upp i Botkyrka där familjen bosatte sig. Det är också här som hennes engagemang för personer med funktionsnedsättningar börjar.
– När jag och mina tre syskon växte upp var mina föräldrar väldigt engagerade i att jobba med barn och ungdomar med funktionsnedsättningar och för dem var det naturligt att bjuda hem dem till oss.
Åren gick och Cristina flyttade till den lilla ön Oaxen utanför Mörkö och bildade familj. När hon var 28 år gammal och gravid började hon studera på Komvux. Det var också där hon lärde sig läsa igen.
– Svårigheten fanns ju där under hela skolgången, jag hade allvarliga läs och skrivsvårigheter och skämdes eftersom jag trodde jag var korkad. På Komvux var det en sen en lärare som förstod vad jag hade för problem och skickade mig till en specialist, så ja då lärde jag mig läsa igen.
Så småningom flyttade Cristina till Vagnhärad, där hon bland annat kom att jobba som fritidspolitiker för i Folkpartiet. I våras bestämde hon sig dock för att hoppa av politiken eftersom hennes mamma fått demens. Tiden räckte in längre till.
– Jag hade inte tiden eller engagemanget som krävdes för en valrörelse, jag var väldigt nära på att gå in i väggen, säger hon och tillägger:
– Det gäller ju att välja bort så att du kan välja bra.