– Då sträcker vi ut händerna. Och skakar på dem så här.
Det är mattelektion i Tomtaklintskolan. Men innan klass 8C får ta upp blocken och börja räkna ut volymen av rätblock är det något annat som gäller: smarta rörelser.
Så kallas ett projekt som startade i måndags, och som ska pågå terminen ut i utvalda klasser på Tomtaklint och Vitalis.
– Varför ska vi göra det här? Det är lätt ju, hojtar någon i en av de bakre bänkraderna.
Poängen är dock inte att det ska vara svårt, förklarar matteläraren Elin Jidenius.
– Det är små, ganska enkla övningar med olika funktioner, som att öka koncentrationen. En del elever orkar inte ens stå upp i fem minuter, bara det talar ju för att det här behövs, säger hon.
De deltagande lärarna har under ett par kvällsseminarier fått lära sig 18 olika övningar att växla mellan. Elin Jidenius ser sin roll som inspiratörens – den som måste ligga i och visa på att det här är viktigt.
– I början är det alltid vissa som vägrar. Att ställa sig upp och göra grejer inför andra kan vara ett problem för en del. Men jag hoppas att det så småningom ska bli så att eleverna själva ser till att det görs, säger hon.
Längst fram i klassrummet står Erik, Liam och Albert. De fnissar lite när de på Elin Jidenius uppmaning ska hitta och trycka på sina "piggelinpunkter": två punkter i närheten av nyckelbenen som, enligt teorin, får fart på det retikulära systemet när de stimuleras.
– Det känns larvigt att hålla på så här, säger Albert Gustavsson efteråt.
Liam Andersson håller med.
– Det är inte kul. Det hjälper inte mig i alla fall, säger han.
Så här någon dag in i projektet är elevernas entusiasm med andra ord måttlig. "Vi behöver inte jobba de minuterna, i alla fall" är en fördel de efter lite trugande kan se.
Men enligt lärarlaget är tanken den rakt motsatta.
– Vi skulle inta ta fem, tio minuter av varje lektion om vi inte trodde att det gav något. Många har svårt med uthålligheten, det här kan vara ett sätt att faktiskt orka jobba hela lektionen, säger hon.
Från början var det, enligt vad SN erfar, meningen att Trosa kommun skulle vara med som en aktör i rörelseprojektet. Nu är det i stället Tomtaklintskolans och Vitalisskolans rektorer som på eget bevåg hoppat på.
Dan Rosenwall, rektor på Tomtaklintskolan, säger att han märkte av stillasittandets konsekvenser när han själv undervisade.
– Då hade jag som en grej att eleverna skulle ställa sig upp och skaka på benen.