"Min mamma blev uppringd av Erik Haag när hon körde på en hjort längs Ådarakan". Över en saffransbulle berättar en vän om det oväntade samtalet från tv-profilen som syns i rutan med sitt program "Historieätarna".
Några samtal senare får SN kontakt med tv-profilen som slog igenom i radioprogrammet "Hassan". Och visst, det stämmer. Erik Haag är en av eftersöksjägarna i en organisation som jobbar kring Ådarakan, väg 218 i Trosa.
– Jag började jobba här för 2-3 år sedan. Jag tillhör ett område där Ådarakan ingår i, säger Erik Haag samtidigt som vi sätter oss i hans bil.
Se också: SN:s reporter träffade Erik Haag för en tv-intervju vid Ådarakan
SN får följa när han visar hur ett eftersök kan se ut. Det är när en privatperson kört på ett viltdjur och ringer polisen. De tar i sin tur kontakt med jägare i tjänst som kan leta rätt på och ta hand om det skadade djuret.
– Jag började med det här för att jag ville få en större förståelse för jakten. När jag tog licens för 16 år sedan förstod jag ganska snabbt att några av de att de mest engagerade och seriösa jägarna också höll på med eftersök. Min plan var att jag och mina hundar skulle lära mig av dem, säger Erik Haag och fortsätter:
– Jag ser på det här som en samhällsinsats, något som jag kan bidra med för att göra samhället bättre.
Jaktlicensen tog han när torpet på Mörkö utanför Södertälje inköptes. Men intresset för jakt har funnits längre än så. Att han under en längre period på 90-talet var vegetarian hänger ihop med att han i dag jobbar som eftersöksjägare.
– Djur och natur har alltid varit en viktig del av mitt liv. Och så måste man nog känna för att orka masa sig upp ur sängen mitt i natten när polisen ringer och vill att du ska åka ut och leta rätt på ett påkört djur.
Vad händer när du blivit utskickad på en viltolycka?
– Då ringer jag upp personen som kört på djuret. Alla som kör på ett djur är skyldiga att anmäla det till polisen och märka ut platsen. Om platsen är utmärkt ökar chansen att hundarna och jag hittar djuret.
Hur lång tid tar det?
– Det är olika. Man letar nästan alltid i mörker och knepig terräng, det brukar handla om några timmar. Nyligen simmade en skadad hjort ut i en sjö och min hund fick simma efter. Ibland tvingas man ge upp och det känns förstås dåligt, vi gör ju det här för att djuret inte ska behöva lida.
Tjänar du några pengar på det här?
– Vi får ersättning för bensin för att vi inte ska gå back ekonomiskt, men det gör vi ändå, ingen gör det här för pengarna. Men jag tror att för mig som till vardags jobbar i underhållningsbranschen, så är det bra att ägna sig åt något som är såhär mycket på allvar.
Hur reagerar folk när Erik Haag ringer upp dem efter en olycka?
– De flesta är lite chockade och reflekterar inte över vem det är som ringer upp. De få gånger folk reagerar tycker de mest att det är kul. Det är väl ungefär som om "Barnane" skulle hoppa fram när man var och besiktigade bilen, något att berätta för ungarna när man kommer hem. Men ärligt talat tror jag de flesta tänker mer på att djuret de kört på inte ska behöva lida i onödan.
Just nu är han aktuell med den troligtvis sista säsongen av "Historieätarna". Målet är ändå att spela in ett nytt program med samma koncept i framtiden.
– Jag älskar att berätta om vår kultur på det sättet. Det är även kul att jobba med Lotta (Lundgren), min programledarkollega.
Hur avundsjuk var du när hon fick spela in ett jaktprogram med Leif "GW" Persson?
– Jag tyckte det bara var kul för Lotta. Det byggde på att hon var nybörjare och hon berättade allting i efterhand. Jag tycker att det blev en fin serie som skildrade jakt på ett bra sätt.
Som eftersöksjägare åker Erik Haag ut till Ådarakan och väg 218 några gånger i månaden. Hans uppmaning till bilister som är med om en viltolycka är att följa lagen.
– Ring polisen och märk upp platsen. En person märkte upp olyckan genom att hänga upp en BH. Att platsen blir märkt hjälper oss väldigt mycket, säger Erik Haag och fortsätter:
– Och en sak som vi som gör eftersök tycker är konstig, är att de flesta som kör på djur på Ådarakan är från antingen Vagnhärad eller Trosa. Man kunde ju tänka sig att de borde veta hur viltrikt området är och hur ofta djuren korsar vägen, och därför köra lite försiktigare.