Friluftsvägen, Trosa alper och strax intill parkeringen på Strandvägen. Det är de tre, huvudsakliga platser i Trosa tätort där tekniska kontoret överväger att placera en hundrastgård.
Ytterligare sex platser står dock med på listan över tänkbara alternativ.
– De flesta har vi spånat fram själva på kontoret. Sedan har vi en hundägare som bidragit med några. Vi har gått igenom dem utifrån de kriterier vi har och har nu tre som vi vill titta närmare på, säger Fredrik Östergren, gatu- och parkingenjör på Trosa kommun.
De främsta kriterierna är följande: markbiten ska helst ägas av Trosa kommun, samt ligga långt från bostadsbebyggelse men nära parkering. De tre platser som nu förordas bedöms kunna leva upp till kriterierna.
– Nu ska vi göra besök på plats, prata med närboende, se över vad det skulle kosta att bygga en rastgård på platsen. Sådana saker, säger Fredrik Östergren.
Hans tro att teknik- och servicenämnden ska kunna ta ställning till ett färdigt förslag efter sommaren.
– Nämndmötet den 27 maj är den optimistiska förhoppningen. Men det är nog tveksamt om vi kan ha det klart till dess. Det är bättre med ett koncensusbeslut, säger han.
Förra året fanns ett förslag om att placera hundrastgården på den stora gräsytan vid Allégatan, nästan nere vid hamnen. Förslaget stötte snabbt på patrull. Närboende ville inte ha rastgården inpå knuten, och ifrågasatte dessutom placeringen på gammal havsbotten som lätt blir sank och sumpig när det regnar.
Trosa kommun beslöt sig för att gå på grannarnas linje. Planen skrotades – till många hundägares stora besvikelse och förtret.
Är ni oroliga för att något liknande ska hända nu?
– Nej. Då får vi fortsätta, bara. Men det är klart att lite tjatigt blir det ju i längden.
I Vagnhärad gick det betydligt snabbare än i Trosa att anlägga en hundrastgård. Mest för att det fanns en markbit som var såväl lämplig som tillgänglig, förklarar Fredrik Östergren.
Också i Västerljung finns det emellertid fyrbeningar med tillhörande hussar och mattar som längtar efter en rastgård. Ulrika Waltgrens dotter har gjort en namninsamling om saken.
– Vi har två A4 fulla med namn därhemma, så visst finns det ett stort intresse, säger Ulrika Waltgren.