– Jag kan inte se hur man kan kalla det här för naturvård. Är det något är det snarare vandalisering.
Yvonne Wohlin bor i Nynäs naturreservat sedan 17 år tillbaka. Hon går dagligen på promenader med sin hund Bonzo. För några veckor sedan fick hon se något som – med egna ord – gjorde henne heligt förbannad: en maskin hade gått fram längs Fräkenviksvägen. Kapat kvistar, rivit och slitit i grenar och snår.
– När jag flyttade hit var det väldigt noga med att jag flyttade till ett naturreservat. Då bryter man inte grenar och kvistar, fick jag höra, säger hon.
För Yvonne Wohlin är grenkapningen ytterligare ett steg i något hon sett hända de senaste åren – en metamorfos, kallar hon det. SN har tidigare berättat om den kritik som hon och flera andra närboende riktar mot saker som kalhyggen, brist på kantzoner och djupa spår efter maskiner.
Under det senaste året har tempot trappats upp och på många håll i reservatet ligger nu avverkad skog i fyra, fem meter höga travar. Vid havet har markerna rensats från al och flera gamla naturstigar, som Trobbostigen, har delvis belagts med makadam. Runtom i skogen ligger mängder av utspridda träd – en del stormfällda, andra nedsågade.
– Gör man naturvårdsåtgärder borde man väl snygga till lite? Jag har varit i väldigt många naturreservat och gått, men aldrig att det har sett ut så här, säger Yvonne Wohlin.
Det mesta av det som hänt i Nynäs naturreservat på senare år bottnar i ett EU-projekt som heter Life Coast Benefit. Det startade 2013, men det var först 2015 som arbetet i Trosa och Nyköping kom i gång. Huvudsyftet är återställning, menar Anna Ingvarson, biolog på länsstyrelsen och regional projektledare.
– Det handlar om att restaurera ett odlings- och beteslandskap som vuxit igen. Under decennierna har det slutits allt mer ute på Nynäs, och det som görs nu ligger helt i linje med skötselplanen, säger hon.
Att alskogen längs med stränderna huggs ner beror enligt Anna Ingvarson på att man vill öppna upp för bete, främst av nötkreatur. På andra platser ska det gå får. Träden som ligger staplade ska säljas och stubbfräsning av markerna väntar – men de stora, övergripande arbetena börjar man bli klar med.
Anna Ingvarson säger att hon har förståelse för att åtgärderna kan väcka bestörtning.
– Det blir ju en ganska stor förändring i naturen. Men det finns alltid gott och ont med allt. När det gäller strandängarna har vi exempelvis ansett att det är viktigare att återskapa de här miljöerna, som gynnar en rad arter, än att bevara alskogen som håller på och växer igen, säger hon.
På Life Coast Benefits webbplats skriver man att "åtgärderna kommer att ske med stor försiktighet och noggrann planering för att förhindra skador och för att störa frilufts- och djurlivet så lite så möjligt". Anna Ingvarsons inställning är att man även måste ha ett framtidsperspektiv på de åtgärder som görs.
– När man gör så här stora ingrepp blir det alltid negativ påverkan också. Men vi ser långsiktigt på det, säger hon.
Yvonne Wohlin tycker för sin del att det är viktigare att prata om hur träden mår just nu. Kapningen längs Fräkenviksvägen ser hon som helt oförståelig.
– Det är som att de som sköter de här maskinerna inte har den minsta känsla för naturen. I "Skavlan" nu senast var det med en forskare som pratade om hur träd kan kommunicera, det borde länsstyrelsen titta på, säger hon.