Vid 13-tiden på onsdagseftermiddagen lämnade kvinnan boendet. Precis som vanligt gick hon till sin dagliga verksamhet som ligger i närheten. Men i stället för att komma tillbaka efter besöket där valde hon att ta en annan väg. Det var inte första gången hon inte kom tillbaka, enligt personalen på boendet brukar hon kunna bli sittande längs vägen. Även i går åkte de ut och tittade efter henne, men hon satt inte på något av de vanliga ställena. Och de kunde inte hitta henne någon annanstans heller.
Först vid niotiden på kvällen larmades polisen, men inte av Trosagårdens personal utan av kvinnans anhöriga: En tidigare granne vid Sörby utanför Gnesta, en och en halv mil från Trosagården, hittade 73-åringen sittandes i en av sina bilar som stod olåst utanför huset. Fast när grannen, som inte visste att 73-åringen är demenssjuk, frågade om hon ville ha skjuts någonstans kom ett bestämt nej till svar.
Innan 73-åringen försvann iväg uppför backen på skogsvägen som knyter samman Sörby med gamla E4:an mot Vagnhärad hann hon även prata med en annan granne. Det var länge sedan de sågs, och grannen kände till en början inte igen henne. Det var först efteråt han insåg att allt kanske inte stod rätt till och kontaktade 73-åringens anhöriga.
Polisen larmades och under natten pågick sökinsatser i området, både på marken och med helikopter. När 73-åringen fortfarande inte var återfunnen på torsdagsmorgonen förbereddes en intensifiering av sökandet. Hemvärnet kallades in och polisen förberedde sig på att gå ut i skogen med hunddrev. Helikoptern surrade över sjön Sillen.
Men strax innan förstärkningen sattes in påträffades kvinnan. En MC-polis stötte på henne när hon kom gåendes längs vägkanten, inte långt från Sille gård, ungefär sex kilometer från den punkt där hon sist setts kvällen innan.
Två polisbilar skickades till platsen för att köra kvinnan till boendet i Trosa. Kvinnan var, enligt uppgifter från polisen och Trosagården, vid gott humör.
– Hon mår jättebra, hon var jätteglad att komma tillbaka. Nu har hon duschat och ätit och är pigg och glad, säger Emelie Littorin, enhetschef på Trosagården, ett par timmar efter att kvinnan påträffats.
Hur hon tog sig till Sörby, eller var hon tillbringat natten vet varken Emelie Littorin eller polisen.
– Det är nog bara hon själv som vet, säger Littorin, och uppger att kvinnans sjukdom gör att hon inte kan svara på frågan.