– Det kändes som hon var borta i evigheter, säger Thérèse Norr Klarbrant när vi ses på Ågården som hon driver tillsammans med sin man Thomas.
SN är på plats för att få höra hela historien om den försvunna hunden som lyckosamt nog hittade hem igen med hjälp av flera engagerade Trosabor. Några av dem hade fått syn på de uppsatta lapparna och via sociala media gick det att matcha henne med en hund vars bild publicerats där av de som hittat henne. Hunden Smilla som i höst fyller två år ligger på mattan och tittar med ena ögat på sin matte. Hon ser tillfreds ut och har förmodligen glömt av äventyret från förra veckan.
– Vi hade några vänner på middag och hon brukar alltid ligga och sova under ett bord. Det var först när de skulle gå som vi märkte att hon var borta. Vi gick direkt ut och ropade efter henne men hon kom inte. Smilla borde ha varit i närheten och kommer om man ropar. När vi gick och la oss var vi säkra på att hon skulle stå på trappen nästa morgon. Men när hon inte gjorde det trots att alla grindar stått öppna in till gården blev jag riktigt orolig, säger Thérèse.
Det är nu som de sätter upp lappar som efterlyser henne runt om i Trosa. Polisanmälan var redan gjort under natten men där har de inte hört något nytt. Vid lunchtid började familjen ge upp, hon är nog borta. Men så ringer en dam på telefonen.
– Hon tipsade om att vår hund förmodligen var på hunddagiset på Furholmen. Via en grupp på Facebook hade hon sett att de hade en hittad hund som liknade Smilla. När vi kom dit blev hon jätteglad. Det visade sig att hon hade följt med ett par med hund som inte kunde hitta vart hon hörde hemma. Så de tog med sig Smilla hem för att sedan lämna in henne på hunddagiset nästa morgon. Ja det var en riktigt jobbig dag som slutade lyckligt tack vare det engagemang som vi mötte bland invånarna här, avslutar hon tacksamt.