Fredrik Ekcarl jobbar både på tomter och i skogen. I framtiden kan han tänka sig att ha anställda men nu njuter han av ensamheten.
Det är vårkänsla i luften med solen som tittar fram mellan grantopparna. Fredrik Ekcarl är nyförälskad. Han har bytt bana och står utanför sitt hus i Västerljung och ska fälla ett träd. Fredrik har aldrig varit lyckligare. Förr gick han upp klockan sex på morgonen, pinnade i väg till jobbet och blev tvungen att ta hänsyn till alla.
– Trots att jag var platschef var det många viljor att ta hänsyn till. Nu får jag bestämma själv, säger han och ler.
Han ska ta ner ett träd åt grannen och kan knappt bärga sig inför jobbet. En polkagrisfärgad plastremsa sträcker sig som en tvättlina mellan två trädstammar, en markering för säkerheten. Han har gått en kurs hos Skogsstyrelsen i säkerhetstänk och ska snart avancera med en till.
Det är en speciell känsla att se trädet falla till marken, förklarar han.
Ljudet av sågen brummar med vinden över skogen, medan Fredrik koncentrerat låter de vassa sågtänderna glida genom stammen. Han börjar närma sig 50 och har velat starta eget i fem år men tog inte steget förrän nu.
Innan kände han sig som en robot, berättar han, gjorde samma sak varje dag. Reste långa vägar, satte på kaffe till sina anställda, öppnade containrar med byggmaterial, tog ett beslut och kompromissade med andra. Då styrde Fredrik Ekcarl mellan 40 och 50 man, i dag är han ensam.
– Just nu känner jag inte av ensamheten så mycket, det skulle vara när jag äter lunch i sådana fall, säger han.
Friheten att vara sin egen har givit mycket, inte minst när det gäller tiden för familjen. Fredrik styr sina dagar själv och kan vara den som kör barnen till deras aktiviteter, något som inte hanns med förut. Han har dessutom insett att han har närt en 'pr-prinsessa' vid sin barm. Den 12-åriga dottern hjälper honom med sociala medier.
Företaget ser ut att gå bra, än så länge är det vänner och bekanta som anlitar honom. Men med sina gamla kontakter i byggbranschen tror han ohämmat på fler uppdrag med större företag. Men just nu är han nöjd med det som är, han vill ta en sak i taget.
Det fallna trädet ligger tvärs över vägen. Fredrik tittar stolt upp och ler. Och innan tidningens reporter hinner ställa fler frågor vill han grena av trädet och förvandla stammen till timmer i sin nyinköpta miniskotare, som används för att dela trädet till tre stockar.
– Det är ju det här jag ska göra, säger han, drar ner visiret, höjer sin såg och fortsätter jobba.
Fredrik Ekcarl har fällt träd sedan barnsben.