Inspicienterna bär mixerbord och mickstativ, revyskådespelerskan Eva Strömberg sjunger upp samtidigt som regissören och producenten Christer Wigström intar scenen i skotsk kilt och mössa.
Det är torsdag kväll och repetitionerna av Trosareyn i Tomtaklintskolans aula är i full gång. Ensemblen samlas för att gå igenom ett av de nära 30 numren. Eva Strömberg och Helene Nilsson är nöjda att äntligen kunna träna på Safiren igen efter tre års väntan. Till tonerna av Bon Jovis Bed of roses tar de plats på scen framför badgästen Lena Henriksson i badrock och gröna foppatofflor.
"100 miljoner kostade det.
Vi hade gett upp hoppet i byggnadsstoppet,
att någon gång, kunna bada igen.
Men nu kan vi åter simma på Safiren.
Nu kan vi åter träna upp vår kropp."
Sången om badhuset Safiren sitter som den ska, och Christer Wigström verkar nöjd. Revyn bjuder på Gott och blandat, i vått och torrt, som också är årets tema. Som traditionen bjuder återfinns årets stora händelser i föreställningen: riksdagsvalet, ebolakrisen och folkomröstningen i Skottland.
Men förutom Jesus och hans lärjungar, skottar i kilt och en hyllning till männen bjuds publiken på flera lokala nummer, om Safiren, Blå tåget och parkeringsträngseln vid Vagnhärads torg.
– Sedan är det är mycket politik också. Löfven är med, likaså Magdalena Andersson och Åsa Romson. Och Daniel Portnoff får ett nummer där andra politiker vill ha bort honom. Eller vill de? säger Christer Wigström utan att avslöja för mycket.
Även SN:s granskning om avtalen med Trotab föräras med ett nummer. En vårglad kommunal tjänsteman (?) i solhatt och solglasögon besöker företagets kontor med jämna mellanrum. Beställningar om minigolfbanor och snöröjning läggs men i slutändan väntar en obehaglig överraskning.
Med en dryg vecka kvar till urpremiären är dagarna och kvällarna långa för ensemblen. Läsk och kaffe är viktiga ingredienser för skådespelarna för att hålla energin uppe. Till genrepet på torsdag måste alla nummer sitta.
– Jag är ganska hård där, genrepet ska vara som en föreställning. Det är väldigt mycket arbete, men kul också, säger Christer Wigström.
Flera i ensemblen stod på scen både i fjol och året innan och är snart revyveteraner. Men till regissörens förtret har det varit svårt att få med män i år; revysällskapet har sett ett manfall på de två manliga skådespelarna från förra årets På gränsen-revy. In kommer i stället Agneta Hansson som gör revydebut.
– Jag har nosat på teater tidigare, och var med bakom scenen 2009. Nu känns allt lite ovant, men det ska bli roligt. Det är lite ansvar att hålla koll på mina delar, att sätta sin del, säger hon.
En stor nyhet i år är tremannaorkestern Grumpy old med kapellmästare Joel Fridorff i spetsen på klaviatur. Över hälften av revynumren får livemusik, däribland en väl tilltagen minimusikal.
– Det känns väldigt kul att kunna ha livemusik. Det låter jäkligt bra, intygar Christer Wigström.