Vid fönstret hemma i villan kan Greger Lundberg bara sitta och längta efter att få komma ut och "promenera" med elrullstolen igen.
Entreprenören Greger Lundberg drabbades 2012 av en allvarlig vårdskada i samband med en knäoperation. Han fick en infektion i ryggmärgen. Vården valde att avvakta behandling, med resultat att ryggmärgskanalen skadades – och katastrofen var ett faktum.
– Jag är i princip förlamad från halsen och neråt.
Han bor med sin fru i ett högt beläget hus strax utanför Trosa, med fantastisk utsikt över hela stadsfjärden.
Men sedan han blev förlamad har han varit helt beroende av andras hjälp och har assistenter dygnet runt. I sovrummet finns en taklyft. Med den kan assistenterna lyfta honom till och från den vanliga rullstolen.
Men elrullstolen kommer inte in i sovrummet och takhöjden i hallen är för låg för en lyft. Så för att förflyttas till den användes under flera år en så kallad glidbräda som man placerade Greger på och sedan drog honom över till elrullstolen med.
Det gick bra, tills Trosa kommun tog över vårdansvaret för ett par år sedan.
– Först påstod de att jag inte kunde flyttas med glidbrädan på grund av benskörhet. När jag i somras bevisade att jag inte är benskör, bytte kommunen fot och påstod i stället att det krävs spetskompetens för att flytta mig. Något som ingen av deras sjukgymnaster och fysioterapeuter har, enligt kommunens enhetschef Annica Eriksson, säger Greger Lundberg.
För att få förflytta honom med glidbräda måste hans assistenter få en månatlig genomgång om hur det ska göras.
– När jag var inskriven på Spinalis var det inget problem och jag kunde använda elrullstolen, som Trosa kommun skrivit ut åt mig, utan problem. Men sen skulle regionen spara och vårdansvaret togs över av Trosa kommun. Sedan dess har den stått oanvänd i garaget.
Det innebär i praktiken att Greger Lundberg inte kan komma ut på "promenad" i friska luften, han kan inte "gå ner på stan" och se folk.
– Jag har hållit på och tjafsat med kommunen i två år. Nu fick jag ett beslut häromdagen om att de inte kommer att se till att jag kan flyttas med glidbräda. Så nu står det 200 000 papp i hallen utan att bli använd. Det är helt sjukt, är jag så jävlig att de gör det här bara för att jävlas med mig?
Greger Lundbergs företag var kommunens näst största arbetsgivare med 100 fast anställda i 30 års tid. Idag är han delägare i ett fastighetsbolag. "Så Trosa har fått in mycket skattepengar tack vare mig", säger han bittert.
Greger Lundberg har JO-anmält kommunen och överklagat beslutet till förvaltningsrätten. Han har dessutom skickat en skriftlig fullmakt till beslutsfattaren Annica Eriksson som löser henne från sekretessen avseende honom, så att hon kan svara på SN:s frågor.
Annica Eriksson, enhetschef på kommunens hälso- och sjukvårdsenhet, begär att få frågorna skriftligen men vägrar sedan att svara på det som rör Greger Lundberg, med hänvisning till sekretessen.
Hans kommentar:
– Absurt, det här är ju inget soc-ärende precis. Det handlar om att lära tio assistenter hur de ska sticka in en bräda under arslet på mig och dra över mig till "elrullen".
Annica Eriksson skriver dock att personalen inte besitter den specialistkunskap som krävs för hans förflyttning "och har därför inte i uppdrag att utföra denna insats".
Trosa kommuns beslut som gör att Greger Lundberg inte kan använda sin permobil.
En koll med en högskola med fysioterapeututbildning visar att förflyttning med glidbräda inte räknas som spetskompetens, utan ingår i fysioterapeuternas och sjukgymnasternas grundutbildning.
När SN skickar följdfrågor låter Annica Eriksson helt enkelt bli att svara mer. Men en sak skickar hon med:
"En permobil som inte används av patient ska utredas varför den inte används och ifall den inte kan användas ska den tas tillbaka till Hjälpmedelscentralen."
– Om de tar tillbaka den är jag rökt – då låser de in mig i huset för alltid, säger Greger Lundberg.