Den naturliga erosionen från Trosaån gör att marken glider utåt i allt snabbare takt. Det handlar, enligt Trosa kommuns tekniske produktionschef Claes-Urban Boström, om en förskjutning på tre decimeter de senaste 15 åren och en decimeter under 2013-2014.
– Fortsätter marken att sjunka undan på det här sättet så kan det bli så att husen i närheten av hamnen börjar luta. Det gör de inte nu, men det är det vi vill undvika, säger han.
Spontning innebär att gränsen mellan vatten och land förstärks med ett plastmaterial. Mindre sektioner sätts ihop, trycks sju meter ner i marken och fästs med betong.
Förr var det stålspont som gällde. Plastspont är relativt nytt påfund som enligt Claes-Urban Boström är betydligt billigare.
– Hade vi behövt använda stålspont hade vi pratat om helt andra summor, säger han.
Billigt är det inte nu heller. Sträckan mellan Baltic varv och Suckarnas bro pekas av tekniska kontoret ut som den mesta akuta, och spontningen av de 120 meter det handlar om beräknas gå på 1,5 miljoner kronor.
Teknik- och servicenämnden väntas i dag, torsdag, be kommunstyrelsen att avsätta pengarna.
– Förhoppningen är att vi ska kunna få det gjort innan säsongen börjar. Så fort beslutet är klart går vi ut med en upphandling, säger Claes-Urban Boström.
Ytterligare två etapper i hamnen kommer enligt honom att behöva spontas framöver. Den ena är 265 meter lång och sträcker sig från Suckarnas bro upp till hamnbassängen. Den andra är 270 meter lång och löper längs hamnbassängens båda sidor.
Totalt 655 meter strandlinje kommer alltså att behöva spontas till en kostnad av minst 12500 kronor per meter.