Lövskogen är tät vid kalkbrottet i Lövsta. Vi går över lövtäckta stigar och stenar till en av de bortre dammarna. Här håller den fridlysta, större vattensalamandern till på vårkanten. Nu äger leken rum, mest troligt är att stöta på hanar i jakten efter honor.
Janne Elmhag, naturvårdare vid företaget Adoxa naturvård, spanar först med kikare över ytan. Fällorna – en petflaska där toppen sågats av till en tratt inåt – placerades ut på morgonen. Sedan håvar han. Utan resultat.
Än står solen högt på himlen och salamandrarna, kända som minidrakar för sina vackra färger över buken, vill inte visa sig för SN:s reporter.
– Men jag har sett de från strandkanten innan. Här trivs de bra, har mycket föda och ris för att fästa sina ägg, säger Elmhag.
Dammen i Lövsta är en av fem platser i Trosa där salamandern ska finnas. Janne Elmhag har fått i uppdrag av kommunen att ta reda på just hur vanliga de är. Efter att kommunen byggde nya hus nära Skogsstigen för några år sedan förstördes en av artens vattenlokaler.
Det kompenserades genom att man anlade ett antal smådammar. Kommunen tog senare ansatsen till en inventering.
– Det är bra att kommunen gör det på eget initiativ. Alla initiativ på den vägen är fantastiskt bra.
Salamandrarna är med på EU:s habitatdirektiv över hotade arter. Därmed har Sverige åtagit sig att skydda arten och deras miljöer. I Trosa har Elmhag glädjande besked: inventeringen visar på ett tiotal exemplar, vid Skogsstigen, Lövsta och i Skårby.
I september tittar han till salamandrarna igen, när de ynglat av sig. Då släpper han en rapport med åtgärdsförslag till kommunen.
– Det är viktigt att förbättra situationen för arter som har det tufft.