Idris får stanna i Trosa kommun

I nästan två års tid fick 16-årige Idris från Afghanistan vänta på besked i sitt asylärende. En månad efter SN:s artiklar kom svaret: Idris får stanna.

Foto:

TROSA2015-04-30 08:31

Det är en helt vanlig tisdag på Gripenskolan i Nyköping, där Idris läser språkintroduktion. Plötsligt får han ett sms. Det är från Louise Montgomery, föreståndare på HVB-hemmet där han bor, och i det står bara några få ord: "Ring mig, Idris!".

– "Är det bra eller är det dåligt, Louise?", sa du när du ringde. "Det är bra, Idris, det är bra!", svarade jag, säger Louise.

Idris nickar.

– Först trodde jag inte att det var på riktigt, säger han.

En vecka har gått sedan dess. När vi ses har Louise, Idris och ett par vänner till dem båda varit i Skärholmen och ätit afghansk lunch. Qabli palau som är en sorts rispilaff; kebab med myntasås och det purjolöksfyllda brödet bolani.

– Spontant sa vi att vi skulle fira det på Mörtsjönäs. Men sedan insåg vi ju att det inte var någon bra idé. Det finns andra där som går och väntar och som kanske inte kommer att få lika positiva besked som Idris. Så då fick vi hitta på det här i stället, säger Louise.

För två år sedan blev Idris pappa mördad av talibaner i deras hemby i den afghanska provinsen Nangahar. Var hans mamma befinner sig vet inte Idris. Han flydde från landet sommaren 2013 och kom till Sverige via Iran, Turkiet och Grekland.

Nu bor han på HVB-hemmet Mörtsjönäs, alldeles i närheten av Sille krog, och det är här han under många, långa månader gått och väntat på ett asylbesked som aldrig kommit.

Jobbigt har det varit. Periodvis fruktansvärt jobbigt.

– Idris har inte haft det lätt, men vi har fått kämpa på så gott vi kunnat, säger Louise.

Huvudorsaken till att asylprocessen dragit ut så på tiden är att Migrationsverket inte lyckats ordna fram en tolk som pratar Idris dialekt av minoritetsspråket pashai.

I slutet av mars, när SN pratade med myndigheten, var beskedet emellertid att man skulle ge upp jakten på en tolk och fatta beslut utifrån det underlag som redan fanns.

– Det gav mig väldigt mycket hopp. Då förstod jag faktiskt nästan att det skulle gå vägen. Men det vågade jag inte säga till dig, Idris, säger Louise.

Så här en vecka senare har information hunnit landa i Idris. Han är glad och lättad, säger han, men inte bara. Tankarna går till kompisarna från boendet som inte fått stanna, och till det som händer i det förra hemlandet.

Bara några timmar har gått sedan nyheten om att 52 personer saknas efter ett jordskred i nordöstra Afghanistan – just den del av landet som Idris kommer ifrån.

– Och så är det krig. Varje dag är det krig, säger han.

Idris kan redan kommunicera bra på svenska. Framöver ska han jobba ännu hårdare i skolan, fastslår han, för i framtiden vill han bli antingen läkare eller polis.

– Det är bra jobb där man hjälper människor, säger han.

Så jobbar vi med nyheter  Läs mer här!
Läs mer om