"Alldeles svart av fåglar" och "det känns som i en Hitchcock-film". Beskrivningarna av tillståndet på Snöholmen tenderar att bli mer och mer målande för varje år.
Skarvarna blir också fler. Sommaren 2014, när SN besökte ön, var fågelbona minst 250 stycken. Det var långt fler än vad Trosa kommun räknade in under 2013.
Förra året kom kommunens ansökan om att få vidta skrämselåtgärder in för sent. Skarven fick därmed häcka bäst den ville hela säsongen. Med anledning av det förbereddes en ny ansökan redan i somras, och nu är beslutet klart: Trosa kommun får störa skarven, men inte bedriva någon skyddsjakt.
– Vi bedömer att de i ett första skede kan pröva att störa skarven, säger Helena Söderlund, vilthandläggare på länsstyrelsen.
Störningen får enligt beslutet gå till så att man vid upprepade besök, eller på annat lämpligt sätt, besöker ön i samband med att fåglarna bygger bo och ruvar. Det får inte ske senare än den 31 mars och måste göras i så pass god tid andra arter inte störs i sin häckning.
Restriktionerna är alltså många. På andra håll i landet, där skarvens framfart gått ut över fisket, har det hänt att länsstyrelsen gett tillstånd till både äggprickning och annan skyddsjakt.
Varför inte här?
– Vi vill som sagt att skrämselåtgärderna ska testas först, att man gör det ofta och att man utvärderar vad de gett för resultat, säger Helena Söderlund.
Taktiken testades redan 2013. Men den gången kom det inte in någon ordentlig redovisning över åtgärderna och resultatet – något som får länsstyrelsen att nu trycka extra på den punkten.
En loggbok ska enligt beslutet upprättas, förses med en rad detaljerade uppgifter och skickas in till länsstyrelsen senast den 1 maj i år.
– När vi får in det materialet får vi ett bättre underlag för att ta ställning till framtida ansökningar, säger Helena Söderlund.
Situationen på Snöholmen är komplicerad. Skarv är en skyddad art som inte får jagas i större skala, och till råga på allt växer det sällsynta lindblomsbjörnbäret på ön.
Ett av Trosa kommuns huvudargument för att få bekämpa skarvens utbredning på ön är att den hotar björnbäret. Det är en tes som länsstyrelsen önskar sig belägg för.
– Vi vill att man dels beskriver vilka alternativa åtgärder som skulle kunna vidtas för att kunna skydda lindblomsbjörnbäret, dels att man inventerar hur det ser ut efter att man vidtagit de här skrämselåtgärderna, säger Helena Söderlund.
Maria Rydholm, som är den som ansvarar för frågan på Trosas tekniska kontor, gick inte att nå under tisdagen.