Karl-Olov Fentorp fortsatte att pendla till folkskolan i Trosa efter att familjen flyttat till Sörstene Gård.
Karl-Olov Fentorp föddes 1940 och hade ett år kvar på Folkskolan i Trosa när familjen flyttade till Sörstene Gård där han bor idag.
– De flesta här omkring kände nog att de bodde i Vagnhärad. Men vi hade bott i Trosa tidigare och jag kände fortfarande tillhörighet dit.
Karl-Olov cyklade ett år till folkskolan i Trosa och började sedan på realskolan i Södertälje.
– Där mötte jag elever som hade råd att åka på sportlovsresor och fick skolböckerna betalade av kommunen. Vi från Vagnhärad behövde köpa våra egna i bokaffären. Då kände man att det var skillnad på staden och landsbygden.
Karl-Olov Fentorp utbildade sig senare till Väg- och vattenbyggnadsingenjör på Kungliga tekniska högskolan. Som stockholmare gjorde han sedan karriär inom landets institutioner för byggnadsutveckling.
För 13 år sedan återvända han till Sörstene Gård där han i dag lever tillsammans med hustrun Gudrun.
– Det är något särskilt med att se rådjuren äta under äppelträdet på morgonen. Min pappa längtade efter friheten när han köpte det här stället och vi är nog lite lika på det sättet.
Karl-Olov Fentorps karriär började på Skånska cementgjuteriet (senare Skanska) och fortsatte sedan genom Sveriges tegelindustriförening till Byggforskningsrådets transportnämnd och Styrelsen för teknisk utveckling. Väl tillbaka på föräldrahemmet i Sörstene Gård förundras han över den utveckling som Trosaområdet genomgått.
Karl-Olov Fentorps pappa köpte gården eftersom han längtade till friheten på landsbygden, en känsla som Karl-Olov delar.
I ungdomen såg Karl-Olov inte landsbygden som ett alternativ. På 50-talet var de mindre jordbruken inte längre lönsamma och föräldrarna hade skaffat andra jobb.
– Alternativet var att pendla till någon av fabrikerna i Södertälje eller Nyköping – dit man kunde ta sig med tåget från Vagnhärad. Men det lockade inte.
På 60-talet arbetade Karl–Olov Fentorps pappa på ett båtbyggeri där han träffade Rune Antman som ville starta eget med sin fru Christina, men kunde inte hitta någon lokal.
– Pappa erbjöd honom att bygga båtar nere i ladugården som inte längre användes. Det nappade han på och resultatet blev till sist Finessa båtar som idag är ett stort företag i Trosa hamn.
Men idag tror Karl-Olov Fentorp att en driftig företagare hade haft helt andra förutsättningar att starta upp verksamheten.
– Det är svårt att förklara men det finns en helt annan anda idag, som är mycket mer positiv.
"I början av 1950-talet var befolkningen i Trosa stad nere på ca 950 personer och utflyttningen från landsbygden runt om fortskred som det föreföll obevekligt", säger Karl-Olov Fentorp.
"När jag nu ser på dagens läge finner jag att Trosa kommun har ca 14 500 innevånare innefattande även gamla Vagnhärads och Västerljungs socknar", säger Karl-Olov Fentorp.
Karl-Olov Fentorp är förundrad över utvecklingen som Trosa kommun har genomgått sedan han själv var ung.
– Vid gårdarna i Stene, Nystene, Mellanstene, Sörstene och Ytterstene fanns totalt fem familjer boende. I dag är antalet det tredubbla och då är kanske hälften av husen nybyggda.
Förbättrade kommunikationer är en av förutsättningarna bakom utvecklingen. Men Karl-Olov Fentorp tror även att erfarenheterna från kommunsammanslagningen med Nyköping kom att gynna landsbygdsutvecklingen i Trosa.
– Kommunledningen är ofta välvillig till att bygga hyreshus. Men intresset för enskilda hus på landsbygden är inte alltid lika stort.
När Trosa kommun skapades fick kommuninvånarna ett gemensamt mål att sträva mot.
– Det gjorde att avståndet mellan kommunledningen och invånarna krympte och organisationen blev mindre byråkratisk.
Gudrun Fentorp vet inte om det hade fungerat att bo på landsbygden under de yrkesverksamma åren. "Det är ingenting man har tänkt på", säger hon.
Gudrun Fentorp lider sedan länge av MS och är beroende av personliga assistenter som kan ta sig till huset med bil.
Karl-Olovs hustru, Gudrun Fentorp, lider sedan många år av MS och när paret flyttade hem kontaktade han kommunen för att se över möjligheterna att bygga ut huset med hiss och ramp.
– Efter tre dagar fick jag ett samtal från en tjänsteman på byggnadskontoret som gav mig klartecken.
Karl-Olov Fentorp byggde ut huset 2008 för att få plats med hiss och ramp till hustrun Gudruns rullstol. Han blev positivt överraskad över kommunens bemötande.
Karl-Olov Fentorp tror att det var lättare att få bygglov i Trosa kommun eftersom kommunen organiserades med erfarenheterna från att ha ingått i Nyköping färskt i minnet.
Tjänstemännen hade redan sett över ärendet och inspekterat fastigheten utan att Karl-Olov skickat en formell ansökan.
– Det skulle aldrig hänt på byggnadskontoret i Nyköping. Det är ett exempel på hur den lilla kommunen gynnar utvecklingen på landsbygden. Jag tror det ligger mycket i det som borde studeras närmare.
Gudrun och Karl-Olov Fentorp är båda födda på 40-talet och levde tillsammans i Stockholm men återvände till Vagnhärad för 13 år sedan.