– Barnens träd är ett träd för barnens rättigheter. Jag är en av dem som staten bad om ursäkt till för de missförhållanden som jag utsattes för som barn när jag växte upp hos en fosterfamilj utanför Stockholm. När jag inte fick kärlek och omsorg som barn gick jag ut i skogen och kramade ett träd. Träd står alltid kvar det gör inte de vuxna. Därför är loggan till Barnens träd – ett barn som kramar ett träd, säger Jonas Paulman, initiativtagare.
Staten bad offentligt om ursäkt 2011, till de barn som vanvårdats på barnhem eller hos fosterfamilj. Det rör sig om tusentals barn under tidsperioden 1920 till 1980. Men bara hälften fick ersättning för de fysiska och emotionella skador de fick som barn.
– Jag fick ingen ersättning, de tycker inte att jag var tillräckligt skadad efter alla övergrepp jag utsattes för. Först blev jag utsatt av mina föräldrar som missbrukade, sedan i min fosterfamilj fick jag ingen kärlek, hjälp med skolarbetet eller skjuts till hockeyträningen av min nya familj. De var så snälla mot sina egna barn. Myndigheterna pratade med mig en enda gång under de 16 år som jag var fosterhemsplacerad, säger Jonas Paulman.
Sedan 2010 har Jonas cyklat över 2000 mil för att plantera Barnens träd i samarbete med företag och kommuner, för att uppmärksamma FN:s barnkonvention. I nuläget är det 348 träd planterade och Jonas mål är 500 träd eller mer. I Rådhusparken har Trosa kommun planterat ett träd och ett stenkast över Trosaån finns ett träd i Team Sportias butik, och på Östra kyrkvägen 14 i Vagnhärad har Trosa församling ett Barnens träd.
Det är en sak att plantera ett träd för barnens rättigheter, och något helt annat att praktisera det i vardagen. Hur gör Svenska kyrkan?
– Ett exempel är att vi ska riva vårt församlingshem i Trosa och då kommer barnen få komma med önskemål om hur det nya huset ska se ut, säger Annelie Karlsson, kyrkogårdschef.
Syskonen Vera och Ville Lundgren kommer från Oxelösund men har flyttat till Småland. Och utanför deras skola, Funkaboskolan i Kalmar finns ett Barnens träd.
– Jag vet vad barnens rättigheter är, barn får tycka vad de vill, säger Ville 6 år.
Storayster Vera på 10 år fortsätter.
– Alla ska få gå i skolan, alla är lika mycket värda och det här är min kropp, säger hon, och sträcker armarna mot solen.