Eva Björkman, forskare vid Stockholms universitet hoppas deras metod att binda fosfor till kalk ska kunna användas storskaligt i kustnära områden.
– Resultaten är på labbnivå men vi försöker få fram större resultat, säger Eva Björkman, forskare som jobbar med Östersjön vid Stockholms universitet och Trosabo.
Teamet hon arbetar med har hittat en intressant metoden för att minska de syrefria bottnarna i Östersjön. Döda bottnar kan uppstå efter kraftiga algblomningar.
De är ett stort problem i Östersjön eftersom de minskar den biologiska mångfalden i havet. 32 procent av botten i Östersjön lider av syrebrist, enligt SMHI – och andelen ökar för varje år sedan 1995. Många organismer och vattenlevande djur klarar inte av att leva där och är dessutom ett problem för torskens ägg.
Kartan visar områden med syrebrist (grått) och helt syrefria bottnar (svart) hösten 2019.
Mätningarna visar att ungefär 32 procent av Östersjöns botten var helt syrefri eller led av syrebrist.
Den nya metoden, som vunnit Stockholm stads innovationsstipendium, tar vara på rester från kalkindustrin. Metoden går ut på att binda näringsämnet fosfor till upphettad kalksten. Kalkstenen tas dessutom från restprodukter från den omdiskuterade kalkindustrin på Gotland.
– Stenstorlek under 25 millimeter i kalkindustrin läggs på hög eftersom den inte är tillräckligt ren, säger Eva Björkman.
Genom att hetta upp kalkstensresterna har det visat sig att stenen kan binda fosfor 500 gånger bättre än utan värmen. Fördelen med upphettningen är dessutom att stenen spricker sönder till små beståndsdelar när den sjunker till botten. På botten binder partiklarna till fosfor. Studier visar att effekten varar minst 425 dagar. Förmodligen längre, förklarar Eva Björkman.
– Stenen reagerar väldigt snabbt med fosfater som försvinner ur vattnet, säger hon.
Övergödningen i Östersjön minskar från lantbruket och reningsverk, den externa belastningen minskar. Trots det ökar alltså de syrefria bottnarna och det beror på det som kallas internbelastning. Internbelastning av fosfor uppstår vid syrefria bottnar.
Sedan 1995 har bottendöden ökat för varje år, enligt SMHI:s mätningar.
Fosfor är mat till alger som finns i mängder av olika arter. Vissa producerar syre och är livsviktiga för oss. Andra är problem efter de snabbt blir många – algblomningar – sjunker ner till botten och förbrukar syre.
Vid syrefria förhållanden kan dessutom fosfor som är bundet i bottensedimentet frigöras till vattnet. Den frigjorda fosforn bidrar då till mer algblomningar, vilken i sin tur faller ner till botten och förbrukar syre. Det blir en ond spiral, förklarar Eva Björkman.
Den nya metoden, som binder fosfor till kalk, kan alltså förhoppningsvis stoppa den spiralen.