Det stora boningshuset, byggt 1850, har huserat en rad butiker genom åren men de senaste åren fungerat som kontor för ägarfamiljens redovisningsverksamhet.
Säljare till fastigheten är andra generationens ägare och den har varit i familjens ägo i 40 år.
– Vår pappa köpte den och gjorde kontor av hela det stora boningshuset, som inrymt en rad olika verksamheter genom åren. Innan var det målarbod, berättar Anna Bohlin som fortsatt att bedriva redovisningsverksamhet på gården med sina systrar.
– Gården har alltid varit publik för Trosaborna och det är väldigt många som har en relation till den. Vi träffar ofta äldre Trosabor som gärna vill dra någon gammal anekdot om gården, säger Anna och ler.
Färgaregården består av fyra byggnader varav tre fungerar eller kan fungera som bostäder. Den gamla gårdslängan, som en gång inhyst ett rökeri, används idag som förråd.
– Den går det också att hitta på något roligt med, om man har pengar.
Under lång tid fanns det slakteri och kötthandel på Färgaregården. "Det finns de som minns hur de stod och slaktade här", berättar Anna Bohlin.
Just nu bor det tre familjer på gården men den erbjuder möjlighet för fem separata boenden.
– Så det går att tillsammans med fler familjer uppfylla drömmar om att bo på gård i Trosa stad. Eller varför inte göra ett generationsboende av det? Det är så många föräldrar som vill hjälpa sina barn i dag och åker runt och är barnvakter. Här kan barnen bara springa över gårdsplanen.
Anna och hennes systrar Sofia och Maria hoppas att Färgaregården ska fortsatta att ha någon verksamhet som ger allmänheten tillträde.
”Äppelträdet är en av Trosas mest fotograferade vyer sommartid. Det är det enda vi kommer att sakna. Det lämnar fantastiska äpplen”, säger Anna Bohlin.
– Det är ganska häftigt att det drivits olika verksamheter här obrutet under alla år, att gården hållits publik. På det sättet kan man säga att det finns en "Trosaplikt" att fortsätta kommunicera med staden. Även om vi inte kan bestämma är det vår önskan att köparen inte ska sluta sig som i en borg här utan att människor fortfarande kan smita in och kika lite på vad som finns på innergården.
Digitaliseringen är ett skäl till att systrarna nu vill sälja.
– Förr krävde redovisningsfirmor enorma lagerutrymmen för alla papper, men det behövs inte i dag. Och vi har andra fastigheter att ta hand om, vi har inte riktigt tid för den här gården. Den kräver omsorg och ska vara befolkad, helst året om, om vi får önska.
Anna Bohlin är konstnär och systrarna har alltid sett till att bjuda gångtrafikanterna längs Västra Långgatan på konst i fönstren.
I det stora boningshuset står det konst i alla fönster på gatuplan.
– Ja, vi har varit noga med att skylta i fönstren, för att göra någon glad. Det kommer nog den nya ägaren att få höra: var är all konst?, skrattar Anna.