Morfin och andra starka smärtstillande läkemedel hade ingen effekt på Sandra Sundkvist efter operationen.
Sandra Sundkvist, 34, i Trosa hade opererats för två utomkvedshavandeskap tidigare. När hon åter blev gravid ville hon säkerställa att allt stod rätt till och kontaktade kvinnokliniken i Nyköping.
– Men de såg att det var ännu ett utomkvedshavandeskap och jag behövde opereras igen.
När Sandra Sundkvist vaknade efter operationen märkte hon ganska snabbt att något var fel. Det var blod i katetern och när hon skulle försöka kissa höll hon på att svimma av smärta.
– Jag hade gjort den här operationen, jag vet hur det skulle kännas efteråt. Och jag kom in som en frisk människa med alla prover ok – och så ordinerar läkaren medicin mot urinvägsinfektion. Att jag ens kunde vara vid medvetande med de smärtor jag fick, de går inte att beskriva i ord.
Hon begärde att få träffa kirurgen.
– Hon var helt kolugn och förklarade att allt hade gått komplikationsfritt. Det var helt normalt att jag hade så ont. Och jag hyperventilerade och bad dem att söva ner mig. Det var som att vara i en skräckfilm.
Dagen efter drabbas hon igen av helvetiska smärtor. Varken morfin eller andra starka smärtstillande hjälpte.
– Då kom en annan läkare – och gav mig tabletter mot panikångest. Jag hade ju panikångest för att jag hade så ont att jag trodde att jag skulle dö, och ingen lyssnade på mig.
Sandra Sundkvist fortsatte förtvivlat att försöka förklara att något måste ha gått fel vid operationen. Det var först den tredje läkaren som kom som lyssnade och tog prover.
– Jag hade ett CRP på 250, det ska vara under tre och jag hade akut njursvikt, fyra på en femgradig skala.
Dessutom hade hon drabbats av en allvarlig rubbning av elektrolytbalansen i kroppen.
– Bara den kan leda till hjärnödem och döden. Det kändes som att jag var i en psykos, det här händer inte.
Läkaren skickade henne på en datortomografiröntgen av buken – då upptäcktes att den var fylld av urin.
– Det blev ambulansfärd, prio ett, till Eskilstuna där de opererade mig akut.
Det visade sig att Sandra Sundkvists urinblåsa hade skurits sönder och att urinet läckte ut i buken, ett livshotande tillstånd.
– De såg även brännskador i vävnaden. Jag får väl aldrig veta vad de berodde på. Och min kirurg som tittat mig rakt i ögonen och sagt att allt gått så bra, helt utan komplikationer.
Sandra Sundkvist visar en skärmdump på mobilen som bekräftar att det också är vad läkaren skrev i journalen.
"På grund av ärriga förhållanden lossnar skalpellbladet och sitter djupt i bukväggen" och "känner blint med fingrarna utan att se änden på bladet" skriver kirurgen in i journalen först sedan Sandra Sundkvist opererats igen, akut på Mälarsjukshuset. Bilden är tagen i ett annat sammanhang.
Efter fem dagar i Eskilstuna fördes hon över till Nyköping för eftervård.
– Jag begärde att få prata med kirurgen igen. Hon erkände att skalpellen gått sönder och att hon tappade knivbladet i min buk. Att hon fick panik i operationssalen. Men inget av detta fanns med i journalen från början. Jag visste inte vad jag skulle säga. Jag hade kunnat dö och ingen hade fått reda på varför, för om jag hade gjort det hade väl kirurgen aldrig kompletterat journalen. Ingen annan som var med på operationen anmälde det heller. Det är ju helt klart att de håller varandra om ryggen.
Först efter den akuta operationen i Eskilstuna uppdaterade kirurgen journalen med uppgifterna om komplikationen.
Sandra Sundkvist betonar att hon är medveten om och kan acceptera att saker kan gå fel vid en operation. Det hon vänder sig emot är det som hände efter. Att komplikationen inte rapporterades så att de som tog hand om henne hade en rimlig chans att förstå vad hennes enorma smärtor berodde på.
Sandra Sundkvist var säker på att sjukhuset skulle göra en lex Maria-anmälan.
Marie Bennermo, chef för patientsäkerhetsenheten, säger att de gjort en noggrann utredning som visar att det inte finns grund för dem att göra en lex Maria-anmälan.
Ivo, Inspektionen för vård och omsorg, har bara fått en anmälan om det som hände, av Sandra Sundkvist. Nyköpings lasarett har meddelat henne att de inte gör en Lex Maria-anmälan.
– Men inget hände. Häromveckan fick jag ett brev om att kvinnokliniken drar tillbaka sin IVO-anmälan för att det finns olika åsikter om varför skalpellen lossnade. Men det är ju inte skalpellen det handlar om. Det handlar om att läkaren försökte mörka det som hänt i efterhand – och att jag kunde ha dött på grund av det.
Hon har nu gjort en egen IVO-anmälan.
– Mitt förtroende för vården har fått en allvarlig törn, men jag försöker tänka att det finns idioter överallt. Men måste jag opereras igen vill jag ha någon jag litar på med i operationssalen.
Marie Bennermo, chef för patientsäkerhetsenheten vid Region Sörmland, säger:
– Vi har gjort en noggrann utredning och kommit fram till att detta inte faller inom ramen för allvarlig vårdskada och undvikbarhet, som är en förutsättning för en lex Maria-anmälan. Nu har det lämnats in ett enskilt klagomål till IVO och vi får se vad de kommer fram till.
Men kan att kirurgen inte skrev in komplikationen bli föremål för någon annan anmälan?
– Vi avvaktar IVO:s utredning.