Skarvarna på Snöholmen har retat gallfeber på många Trosabor de senaste åren, inte minst på grund av de rikliga mängder avföring som fåglarna producerar. Men det finns även de som är kritiska till beslutet om skyddsjakt.
– Jag tycker att Trosaborna borde vara glada över att de har ett så rikt djurliv istället, säger Claes Kyrk.
Han är ornitolog och jobbar med ringmärkning i både Stockholms skärgård och längs Sörmlandskusten. Han har varit på Snöholmen flera gånger de senaste åren.
Förhoppningen med skyddsjakten är att skarvarna ska skrämmas iväg från centrala Trosa. Men Claes Kyrk menar att jakten kan få oönskade effekter. Ett scenario är att den stora kolonin på Snöholmen splittras och bildar flera mindre kolonier, kanske på andra öar i närheten där det finns fritidshus.
– I Stockholms skärgård levde skarvarna längre ut till havs tidigare. Där har människans försök att bli av med fåglarna istället lett till att de etablerat kolonier längre in mot kusten, säger Claes Kyrk.
Han är också orolig för att skarvkritiker ska ta lagen i egna händer, och tända eld på Snöholmen.
– Det är jättefarligt. Snöholmen ligger bara några hundra meter från hamnen.
Länsstyrelsens beslut om skyddsjakt på 200 skarvar från september förra året är överklagat till förvaltningsrätten. Målet är inte avgjort ännu, men rätten fattade i oktober beslut om att inte inhibera, vilket kan ge en fingervisning vartåt det lutar. Det betyder alltså att kommunen kan genomföra jakten utan att vänta på ett avgörande från domstolen.