"Att driva butik blir en familjeangelägenhet. Det hade aldrig funkat utan stödet från min man Tobias, barnen och min mamma", säger Ninna Anander.
För fyra år sedan erbjöds Ninna Anander att driva äppelkaféet på Emils backe vid infarten till Hunga över sommaren. Hon jobbade med autistiska tonåringar och kände att i så fall ville hon göra mer.
– Jag är sådan, det är mycket bollar i luften, hela tiden. Ibland nästan för många, erkänner hon och skrattar gott.
Så föddes idén med sommarbutiken Hippie home, som hon drivit fyra somrar på raken nu – och som dessutom fått en webbshop eftersom så många kunder frågade efter det.
– Och den ska vara kvar.
Men när sommarsäsongen var slut blev det för stilla för Ninna Ananders smak.
– Allt dog ju när vi stängde.
Tankarna på en året runt-butik hade funnits ett tag och när hon fick nys om en lokal som skulle passa henne och hennes produkter perfekt blev det skarpt läge.
– Det ligger inte mitt inne i centrum men ändå tillräckligt nära. Min mormor hade Gamla stans presentaffär och där stod jag ända sedan jag var liten. Sedan dess har jag velat ha en egen butik. Och jag älskar inredning, färger och former!
"Jag kan åka långt för att hitta exakt det jag vill ha i butiken", säger Ninna Anander som ska sälja både inredning och kläder.
Trosa har flera inredningsbutiker, det gäller att stå ut i konkurrensen. Ninna Anander vill göra det genom att skapa en känsla hos kunden.
– Även om det förstås är en förutsättning att folk handlar för att jag ska kunna finnas kvar vill jag inte att det ska kännas som om man måste köpa något för att komma hit. Hit ska man känna att man kan komma bara för att hänga. Det ska vara ... trevligt. Kom in och sätt dig en stund. Det ska vara kul att komma hit.
Det bakre rummet skulle bli lagerlokal men Ninna Anander tyckte att det var för fint för det, nu blir det en del av butiken.
Dessutom försöker hon välja miljövänligt, till exempel doftljus utan farliga ingredienser, och hon vinnlägger sig om att hitta produkter som ingen annan på orten säljer.
Inredningsprylarna trängs med verktyg och målarburkar. Golvet var försenat och lades i helgen. Den speciella tapeten till omklädningsrummet var slut och i taken hänger lysrör som ska bytas mot Ninnas lampor.
Verktygen och målarpenslarna är fortfarande i allra högsta grad framme.
Ninna Anander går runt, visar och förklarar, väl medveten om att tiden är knapp. På lördag är det invigning med pompa och ståt.
– Det är massor kvar att göra. Men vet du, det gör ju inget om inte allt är klart. Allt löser sig. Jag har nog inte förnuft nog att oroa mig – jag bara kör. Det enda som håller mig vaken om nätterna nu är var jag behöver skruva och måla och tapetsera.