Jon Åhlund driver företaget som ansvarar för det praktiska arbetet med Garvaregårdens takomläggning.
– Att arbeta med byggnadsvård är ett annat tankesätt. Ofta finns det inte byggnadsmaterial i rätt dimensioner utan vi måste tillverka det själva, säger Jon Åhlund.
När han hade tagit studenten från naturtekniska gymnasiet övertalade han sina föräldrar att få gå på Stensunds båtbyggarlinje.
– Där kände jag att jag hamnade rätt, sedan fortsatte jag att utbilda mig till hantverkare inom byggnadsvård.
Idag driver han Åhlund Byggnadsvård AB. Företaget har anlitats av kommunen för att lägga om taket på Garvaregårdens huvudbyggnad och den tillhörande torkladan.
– Arbetet utförs i dialog med antikvarierna från Sörmland Museum. Vårt jobb är att genomföra det praktiska arbetet, säger han.
Garvaregården blev byggnadsminne 2001. Det nuvarande taket byggdes troligen 1833 av den dåvarande ägaren Carl Johan Dahlbom. Trosa hembygdsförening köpte gården 1959 men numera ägs den av kommunen.
– Det är inget fel på takteglet, takpannorna är handslagna vilket ger dem en unik karaktär. Men det gör att man måste vara noggrann när man lägger på taket igen.
Enligt Jon Åhlund har tidigare renoveringar utförts slarvigt vilket medfört att taket läcker. Takpannorna som plockats ner ligger i högar för att sedan sorteras och plockas upp igen. Jon Åhlund berättar att tegelpannor från 1800-talet är ofta signerade.
– S.S står för Santesson som var arrendator för tegelbruket i Torsåker, säger han.
Under dagen arbetar Pär Svanberg och Emil Ljungström med takpappen som ska leda vattnet till stuprännan. Moderna lösningar vore synliga och kan inte användas.
Garvaregårdens takrännor är hopskarvade av mindre plåtbitar. Förr kunde man inte göra lika stora plåtar som idag.
– Det gav också en annan estetik. Det händer ofta att våra kunder berättar att de ser taken på ett annat sätt efter att de fått reda på det, säger Pär Svanberg, snickare och plåtslagare som specialiserat sig på takomläggningar inom byggnadsvård.
Han berättar att det är stimulerande att göra ständiga avvägningar mellan historiska och estetiska aspekter i arbetet.
– Vi kan inte använda de effektivaste lösningarna. Gården är ett byggnadsminne och vi ska inte förleda kommande generationer med främmande inslag som syns, säger han.
Med på bygget finns också Emil Ljungström som går som lärling.
– Jag utbildade mig till snickare men kom att intressera mig för historia och äldre byggnadstekniker under utbildningen. När jag flyttade till Trosa frågade jag Jon om ju kunde få gå som lärling och det fick jag, säger han.