– Att skulptera på en platt skärm är egentligen absurt. Men i VR har man tillgång till alla dimensioner, säger Esther Ericsson.
Hon är själv konstnär och utbildad skulptör i grunden. Men hon kom tidigt att intressera sig för den digitala utvecklingen inom det kreativa fältet och har bland annat arbetat med 3D-scanning för Hollywoodproduktioner, teaterföreställningar och restaureringsprojekt.
Mellan 2010 och 2020 drev hon även Kungliga konsthögskolans 3D-labb.
– Det var inte så många som använde det när jag började. Men jag bjöd in studenter från andra avdelningar, skulptörer och målare, genom att hitta enklare verktyg som krävde mindre förkunskap.
Det var under den tiden Esther Ericsson fick upp ögonen för den virtuella verklighetens oändliga möjligheter:
– I VR kan man ändra skala, lyfta upp skulpturen och ångra misstag i det oändliga. Men det sistnämnda kommer även med sina nackdelar. När det inte finns några begränsningar är det lätt att tappa tråden.
Under de senaste åren har VR-programmen för skulptur inte utvecklats så mycket, säger hon. Men när det kommer till en annan konstgren, graffitimålning, har det hänt desto mer.
Dit hör det program som Trosas sportlovslediga skolungdomar kommer kunna prova under tisdagen och onsdagen – ”Kingspray Graffiti” – som ger möjlighet att måla eller ”klottra” i offentliga miljöer med hjälp av ett par 3D-glasögon. Enligt Esther Ericsson är det en av de mest intressanta kreativa programvarorna som utvecklats de senaste åren.
– Man känner verkligen att det är framtaget av verksamma graffitimålare. Både miljöer och färger känns rätt, och de har tagit bort ångrafunktionen, säger hon.
Själva programmet går att köpa för några hundralappar, men kräver ett VR-headset för flera tusen kronor, varför det finns en poäng med att prova på konceptet först.
– Därför gör vi det här experimentet, där vi använder biografen för att testa VR-konceptet. Många tänker fortfarande på VR som ett sätt att spela spel och när det kommer till sådana här program är det lätt att man avfärdar dem lite för snabbt.
Esther Ericsson påpekar att programmet som Trosas ungdomar ska få prova inte bara är ett kreativt verktyg, utan också ett socialt nätverk.
– Förutom att måla med sina kompisar ger programmet även möjlighet att möta professionella graffitimålare, konstnärer och nybörjare från hela världen, säger hon.