"Att Suzanne Wohlin lyckades starta och driva en restaurang i 30 år är unikt i branschen", säger Henrik Richter. Bilden är från när hennes Fina fisken firade 30-årsjubileum. Suzanne gick bort 2022.
– Vi fick inte köpa den direkt utan fick arrendera den i fem år först så att hon kände sig säker på att vi var rätt personer, ler Henrik Richter som firar 20 år som ägare.
Det var inte helt friktionsfritt att ta över.
– Det var Suzannes bebis. Hon var en superstark personlighet och jag också, det är klart att vi stångades en del, ler han, men berättar samtidigt om djup vänskap där de både umgicks och reste tillsammans.
De nya ägarna ville både bevara och utveckla.
– Vi ville bevara det Suzanne satsat på, enkelhet med råvaran i fokus, stå som garant för en härlig matupplevelse. Samtidigt ville vi utveckla verksamheten, förlängde säsongen rejält och ville nå ut till fler. Hon tyckte att vi blev lite för folkliga, minns han.
Ägarkonstellationen har ändrats genom åren men Henrik Richter har alltid varit med. Vid sin sida har han nu Andreas Pålsson, återvändande köksmästare, Anton Fröidstedt, som själv började som anställd i 20-årsåldern, och Peter Asp.
Anton Fröidstedt är en av alla Trosaungdomar som jobbat på Fina fisken. Han fick sitt första heltidsjobb där, i dag är han delägare. Här under skaldjursaftonen 2016.
Smaksensation heter bolaget, som idag också äger halva Apelago som bland annat driver Trosa gästhamn och campingen.
Det finns de som säger att de här killarna "äger stan".
– Vi har bara fyra restauranger av ett 20-tal, men vi tycker att det är väldigt kul att ha blivit en stor aktör i Trosa som har en stor potential att locka många turister, vilket vi hoppas ska gagna alla, säger Henrik Richter. Sen är vi med och konkurrerar på samma villkor som alla andra. Vi vinner en del men förlorar också en del.
"Det blir en fest i festen", säger Andreas Pålsson, en av Fina fiskens ägare om att restaurangen firar 50-årsjubileum i år, samtidigt som ägarbolaget Smaksensation firar 20 år som ägare.
Med 130 anställda tillhör de kommunens största arbetsgivare.
– Lika fantastiskt som det har varit för oss att få se alla Trosaungdomar växa in i arbetslivet är det att Fina fisken också har fått vara en liten del i deras liv, säger Anton Fröidstedt.
– Personalen är allt för oss, många tankar och idéer kommer från dem, konstaterar Andreas Pålsson.
Och goda idéer har behövts, efter att först ha drabbats av pandemin och sen den djupa lågkonjunktur som ännu pågår.
Fina fiskens uteservering har varit populär genom åren, här en bild från förr.
– Omsättningen har gått ner med 20 procent, så det har varit tufft. Men den här sommaren tror vi på – bara vi får sol! skrattar Henrik Richter och får medhåll av Andreas Pålsson och Anton Fröidstedt.
Att Fina fisken överhuvudtaget har överlevt i så många år, vilket de säger är unikt för branschen, tror de främst beror på att Trosaborna och deras familjer och vänner alltid har varit viktigast för dem.
– Aldrig turisterna, säger Anton Fröidstedt. Men de går dit lokalbefolkningen går.
I år blir det två konsertkvällar, dansbandskvällen tar en paus. "Biljetterna säljer som smör. Nu hoppas vi bara på bra väder", skrattar Henrik Richter, något stukad av förra sommarens kyla och regn.
Och nu blir det jubileumskalas.
– Vi har massor planerat. Vi kommer att ha en utställning om Fina fisken från början fram till idag med mycket material som Suzanne Wohlin lämnade efter sig till oss. Den är alla välkomna att besöka, säger Anton Fröidstedt som också gått igenom alla menyer från 20 år tillbaka och framåt.
En av matsalarna ordningsställd för julbordsgäster 1992. Suzanne Wohlin körde julbord under en–två veckors tid, vi kör från mitten av november och hela december", konstaterar Henrik Richter.
Det kommer att vara ett genomgående tema under årets säsong som börjar valborgsmässohelgen.
– Det blir både gästernas och våra personliga favoriter på menyn, men det blir nytt också, lovar trion.
Till säsongsavslutningen blir det jubileumskvällar.
– Även där kommer den som älskar Fina fisken att känna igen sig, intygar Henrik Richter.
De hade funderat på en jättebaluns för alla som jobbat på restaurangen genom åren.
– Men konceptet försvann när Suzanne gick bort. Det känns inte rätt när inte hon är med. Dessutom riskerar vi att missa någon som varit viktig som vi kanske inte ens vet om, säger Henrik Richter.