Att lägga motioner i kommunfullmäktige är en av oppositionspartiernas främsta vägar för att få en fråga utredd och satt på den politiska agendan.
Under 2012 och 2013 var de rödgröna samt Sverigedemokraterna i Trosa flitiga motionärer och lade sammanlagt 17 motioner, om allt från arbetskläder i vården till tankställen för biogasfordon.
De senaste två åren har motionsfloden varit skral. Fem förslag kom under 2014, endast fyra lades på bordet i fjol. Det är en motion var fjärde månad. I Gnesta presenterades bara tre motioner under valåret 2014, men desto fler ifjol: 17 stycken.
– Det är ett trögt verktyg. Vi har i stället valt att lägga relativt många interpellationer, för att snabbare få upp frågan, säger Ann-sofie Soleby Eriksson (S), oppositionsråd i Trosa.
Mellan 2014 och 2015 ställde de rödgröna politikerna 21 interpellationer. En motion utreds alltid av tjänstemännen men kan ta ett år att dra i mål. Interpellationerna, frågor till ansvariga politiker, går fortare upp men leder inte till formella beslut.
– Vi lägger upp interpellationer för att markera, och se om det ens finns ett intresse för frågan, säger Soleby Eriksson.
Sedan valet 2014 har inte en enda av motionerna i fullmäktige gått igenom. Soleby Eriksson upplever däremot att allianspartierna "kapat" en del av de rödgrönas förslag.
– Vi har blivit lite brända när vi har lagt motioner med avslag som de sedan har lagt som sina egna. Men vi kan inte ändra majoritetsförhållandet i kommunen.
Är det hopplöst att få igenom motioner?
– Så är det.
Under det politiska året 2016 har den rödgröna oppositionen ett löfte: att lägga minst en motion till varje kommunfullmäktige.