Flickan bor med sin missbrukande mamma och pappan och fastern berättar hur de upplevt kampen för att trygga dotterns uppväxt.
Det har gått nästan tre år sedan socialtjänsten fick in en första orosanmälan angående den då treåriga flickan. Mamman hade varit försvunnen under en längre period och flickan bodde hos mammans släktingar.
– Vi fick sms om att mamman inte ville leva längre, då kontaktade vi socialen. Sedan dess har vi slagits för att flickan ska omhändertas, hon måste bort från det liv hon lever i dag, säger flickans faster.
Trots alla orosanmälningar, som kommit från såväl förskola som polis och anhöriga på både mamman och pappans sida, har Trosa kommuns socialtjänst valt att låta flickan bo kvar. De har inte ansetts att det funnits särskilda skäl eller att flickan befunnits sig i direkt fara. Inga utredningar har heller slutförts, eftersom mamman vägrat delta.
– Är det ens frivilligt? frågar sig pappan.
I dag har mamman flyttat från Trosa tillsammans med sin dotter. De är skrivna på en adress där de inte bor och ingen vet var de egentligen befinner sig.
– Den ständiga klumpen vi har i magen, varje dag går en dag ur hennes liv. Tiden går och hon får inte träffa sin pappa ordenligt och tiden går utan att hon fått leva i en trygg miljö. Det är fruktansvärt att vara så nära och ändå så längt bort. Att det finns en pappa som har delat vårdnad men som ändå inte får vara en del av hennes liv. Det är sjukt! säger flickans faster.
Lär mer om kommunens försvar och hur pappan kommer gå vidare i papperstidningen.