Smack, säger det. Uppifrån trädet faller en halväten abborre ner och går i marken med ett slag. Sekunder senare slår en kaskad guano, fågelbajs, ner runtom oss.
I inloppet i västra stadsfjärden syns skarvarna hovra över Snöholmen. De avlövade träden står spöklikt vita och marken är täckt av guano och kadaver. Skarvens spillning är starkt frätande och dödar nästan all växtlighet på ön.
Skarvkolonin på ön växer aggressivt. Den har troligen fördubblats de senaste två åren. När SN besöker ön räknar vi in över 250 fågelbon, långt fler än kommunen själva räknade förra året.
– Det känns som i en Hitchcock-film. Det är bedrövligt som det ser ut, säger fritidsbåtägaren Peter Ericsson.
De senaste åren har han med växande irritation sett hur skarvarna tagit över Snöholmen. I unga år brukade han bada på holmen. Det är omöjligt nu. De vita träden och den fräna ammoniakdoften lämnar en bitter eftersmak för turisterna, menar Ericsson.
– Det här är vad tyskarna och fransmännen ser och berättar för vänner därhemma. Det är dålig reklam för Trosa.
Trosa kommun har i flera omgångar försökt att skrämma bort fåglarna genom att frekvent besöka ön. I år ville man också skjuta ett par vuxna fåglar i avskräckande syfte. Men kommunen schabblade bort chansen. Skyddsjaktansökan till länsstyrelsen kom in för sent.
– Vi vet inte vad som hände. Papprena skulle skickas, men jag vet inte om det blev fel hos länsstyrelsen eller hos oss, säger Trosas kommunekolog Elin van Dooren.
Ansökan avslogs. Enligt Helena Söderlund vid länsstyrelsens landsbygdsenhet, skulle åtgärderna inte ha haft tillräcklig effekt.
– Skarvarna hade redan påbörjat häckningen, och man riskerar att störa häckningen för andra fågelarter.
Att skarven riskerar ta död på det sällsynta lindsblomsbjörnbäret är inte tillräckligt väl motiverat.
– Vi hade önskat mer resonemang från Trosa kommun om andra möjliga lösningar, och vilka åtgärder som skulle behövas för att rädda björnbäret, säger Söderlund.
Situationen är knivig. Länsstyrelsen menar att kommunen borde ha agerat när skarvarna intog ön. Men arten är skyddad enligt fågeldirektivet och får inte jagas i större skala.
En rad med fem skarvar syns glida in över Snöholmen. Ljudet från havskorparna är konstant. Kommunen agerar för lamt, anser Peter Ericsson. Men han tror att det går att få bort skarvkolonin.
– Det tror jag går, bara man får agera med lite hårdare, eller fiffigare medel.