Olyckan skedde när en klass på Vitalisskolan hade idrottslektion och övade kulstötning. Bilden är tagen i ett annat sammanhang.
Oskar Fager är på fritids på Vitalisskolan i Trosa och leker ute med kompisar. De sitter på huk innanför sargen på skolans sportplan.
Utanför, mellan sargen och skogen, pågår en idrottslektion. Eleverna övar kulstötning. Exakt samtidigt som en elev stöter iväg kulan – som oturligt tar fel riktning – tittar Oskar Fager upp ovanför sargen. Kulan träffar honom med full kraft på sidan av huvudet.
– Ja, hur är det ens möjligt att det kan hända? säger Vitalisskolans rektor Katarina Johansson bedrövat. En sekund tidigare eller en sekund senare och det hade inte gått som det gick.
Mamma Linda Fager, som jobbar på förskolan Tallbacken nedanför Vitalisskolan, springer upp till skolan när hon får veta att Oskar är skadad.
– Han låg ner med huvudet i knät på en pedagog när jag kom. Det fanns inget blod, men han var vit i ansiktet och efter en stund började han få nervpåverkan, det ryckte i mungipan på honom. Och han ville bara sova.
Ambulansen kom. Utan blåljus.
– De hade fått ett prio 2-larm. Men de insåg direkt allvaret och började prata om Stockholm och helikopter.
För att spara tid tar ambulansen med Oskar och Linda och börjar köra mot Stockholm, samtidigt som en ambulanshelikopter lyfter för att möta upp.
– Vi gjorde allt för att han inte skulle somna, han fick inte somna, berättar Linda Fager.
Ambulanshelikoptern väntade på ett rapsfält nedanför macken intill E4 i Järna och tog Oskar och Linda Fager till Akademiska sjukhuset i Uppsala.
I Järna möter ambulanshelikoptern med läkare och narkosläkare som tar över vården av Oskar.
Han flygs till Akademiska sjukhuset i Uppsala och tas emot av ett traumateam som genast ser till att hans huvud röntgas.
– Han hade fått en massiv skallfraktur. Vi fick se bilderna. Frakturen var formad efter stålkulan. Den gick in i huvudet och tryckte mot hjärnan. De kunde se två små blödningar och en vass del av frakturen hade skadat hjärnan.
Oskars vänstra mungipa fungerade inte och samma kväll opereras han.
– De lyfte upp den intryckta delen. Sen fördes han till barnintensiven.
Redan efter ett par dagar började mungipan fungera bättre. Det var goda nyheter. Ju snabbare återhämtning desto bättre prognos, sa läkarna.
Efter sex dagar kunde Oskar skrivas ut.
– Nu kan han le igen, det är skönt. Men jag märker när han pratar att han inte använder vänster sida av munnen fullt ut, så just nu försöker vi få till någon sorts rehabträning.
Oskar Fager måste hålla sig i stillhet för att inte riskera att få slag mot huvudet. Fiske funkar och nu har han till sin stora glädje fått ett nytt fiskespö också.
Nu väntar tre månaders läkning. Oskar är sjukskriven.
– Han får ju på inga villkor få något slag där han är opererad. Så inget hoppa studsmatta eller cykla eller sådana saker. Han som har så mycket spring i benen.
Hela familjen – utöver Oskar; Linda, pappa Kenneth och storasyster Julia, 11 – har haft en jobbig tid sedan det hände. På en sekund vände deras liv.
– Det var en väldig chock. Han lever, men han kunde ha dött. Det här får aldrig någonsin hända något annat barn igen, därför vill jag att det här kommer ut, säger Linda Fager.
I hemmet i Trosa försöker Oskars föräldrar hitta på aktiviteter som passar en snart 9-årig aktiv kille.
– Han spelar spel men det ger inte utlopp för all energi. Och så gillar han att fiska. Han har varit fantastisk under hela den här tiden och det verkar som att han klarar sig utan men. Vi lägger absolut ingen skuld på eleven som kastade kulan. Men skolan, var fanns säkerhetstänket? Varför har man ens kulstötning på den plats de höll till på? Det var en tickande bomb.
"Ingen mer kulstötning på den här skolan", säger Katarina Johansson, rektor på Vitalisskolan bestämt.
På Vitalisskolan bedyrar Katarina Johansson att det inte kommer att hända igen.
– Det blir ingen mer kulstötning på den här skolan, då får det ske med tennisboll. Och i rektorsgruppen har jag uppmanat alla andra rektorer i kommunen att ta bort kulstötningen. Det var en fruktansvärd händelse och jättetur att han överlevde.
Hon berättar att det varit ett trauma för alla inblandade på skolan också, både personal och elever.
– Och den stackars eleven som stötte kulan och dennes familj. Vi har pratat mycket, även om hur vi ska kunna förhindra fler olyckor. Tänk bara i brännboll, hur man slår bollen och sen kastar slagträet ifrån sig, det är ju ingen som har koll på vart det tar vägen. Det måste bli ett överdrivet stort skyddsavstånd vid alla former av klasslekar, säger Katarina Johansson.