Döda, avlövade träd och mark täckt av fågelbajs och kadaver. Nej, på Snöholmen är det inte många som sätter foten frivilligt. Men att fåglarna knappast blivit färre, utan snarare fler, står ganska klart. Under den senaste veckan har rapporter om stank kommit såväl från västra Trosa som från Öbolandet.
– Jag har hört det ryktesvägen, men inte fått några rapporter om det direkt till mig, säger Maria Rydholm.
De senaste fyra, fem åren har problemen med skarvkolonin på Snöholmen vuxit sig större för varje sommar. Och kampen för att få bukt med dem har inte direkt gått som på räls.
Våren 2014 skickades Trosa kommuns ansökan om att få störa skarven in för sent till länsstyrelsen, något som ledde till att det inte kunde vidtas några åtgärder över huvud taget.
I år skickades ansökan in i tid. Men det som gjorts för att störa skarven har enligt Maria Rydholm varit mycket småskaligt och, tror hon, tämligen fruktlöst.
– Det enda vi får göra är ju att besöka ön under en kort tidsperiod på våren. Och våra sjöfågeljägare har i sina avtal att de ska göra det, gå i land där på ön och visa upp sig. Hade det varit is hade vi kunnat gå dit själva, men nu hade vi varit tvungna att ta båt.
Hade ni inte kunnat göra det, då?
– Det hade vi väl i och för sig kunnat göra. Men vi har ingen båt.
Från länsstyrelsens sida är man tämligen benhård. I det tillstånd till störning som gavs i februari i år skriver man bland annat att Trosa kommun, för att skyddsjakt över huvud taget ska kunna komma på tal, bör göra en ordentlig inventering av hur lindblomsbjörnbäret växer på ön.
Man skriver också att en rapport om årets störningsåtgärder ska skickas in senast den 1 maj 2015 – något som, fyra månader senare, ännu inte skett.
– Jag kan inte se att länsstyrelsen diarefört någon sådan rapport, säger Helena Söderlund, vilthandläggare på länsstyrelsens landsbygdsenhet.
Vad innebär det?
– Det kan påverka ifall man söker tillstånd igen. Då kan vi ta med det i prövningen av den nya ansökan.
För Maria Rydholm på Trosa kommun kommer länsstyrelsens krav som en överraskning. En stund senare ringer hon dock upp igen och tillstår att ingen rapport skickats in, men att det med tanke på de minimala åtgärderna inte funnits särskilt mycket att rapportera.
– Vi står lite och famlar i mörkret när det gäller det här.