– Det känns som att de bara väntar på att jag ska sticka härifrån, att de försöker skyffla över problemet till Nyköping. Men jag vet inte varför jag skulle få någonstans att bo där när jag inte kan få det här, säger Mikael Fredriksson.
Christina Humble, enhetschef på Trosas socialkontor, skriver inte under på den tolkningen. Men att det gäller att vidga sina vyer i bostadssökandet, det håller hon på.
– Man måste nog tänka att man kan bo någon annanstans också. Trosa är litet, och det finns en närhet till både Södertälje och Nyköping. Jag säger inte att det är lätt att hitta boende där heller, men man kan inte begränsa sig, säger hon.
Mellan fem och tio lägenheter blir lediga en genomsnittlig månad hos det kommunala bostadsbolaget Trobo. Merparten går till dem som uppfyller ett av tre huvudsakliga förturskriterier: att komma utifrån och ha fått ett fast jobb i Trosa kommun, att komma ur en separation, att ha drabbats av ett funktionshinder och behöva en anpassad bostad.
Men för den som inte har ett "clean record beträffande betalningar", som Trobos vd Lennart Ekerbring uttrycker saken, är det svårt.
– Det är ett sånt tryck att om man inte visar upp en helt positiv bild finns det många andra som också är berättigade som går före, säger han.
Ändå är det de befintliga bostadsbolagen som socialtjänsten hänvisar till när någon står utan tak över huvudet. Man måste själv leta runt, precis som Mikael Fredriksson gör, och vara beredd att acceptera tillfälliga lösningar i stil med vandrarhem, camping- och idrottsplatser.
Sommartid är det också en bristvara i Trosa, Vagnhärad och Västerljung.
– Det är ingen rättighet att bo i Trosa. Man måste vidga sina vyer, oavsett om man är hemlös eller inte, säger Christina Humble på socialkontoret.