Frågan hur Ann-Sofie Soleby Eriksson blev politiker är kort, svaret svävande. Steget in i politiken kom egentligen utan att hon märkte det.
Men steget dit var ändå självklart.
– Ja, jag har alltid varit en föreningsmänniska, och samhällsengagerad. Varför vet jag inte riktigt, men det handlar om min uppväxt.
Historien börjar på Ringvägen i Västerhaninge, utanför Stockholm, på 1970-talet. En ung Ann-sofie engagerar sig i nybildade Haninge basketbollklubb. Från barnsben fick hon lära sig värdet av demokrati, medbestämmande och vikten av kollektivt ansvar. Tidigt axlade hon ansvarstyngda poster i föreningen.
– Haninge basketbollklubb bildades när jag var 13 bast, och jag satt med i styrelsen från början. Och redan när vi var 14 tränade vi egna lag.
Samtalet drar åt olika håll. Ann-sofie ursäktar sig. Hon pratar om föreningar, det fackliga engagemanget i SKTF på 1980-talet, tiden i etiska kommittén i SKT och vad hon lärt sig av basketprofilen Bengt Wallin, som sedermera hedrats av det internationella basketförbundet FIBA.
– Jag tror att allt det hänger ihop. Vi fostrades att ta ansvar, med demokrati och att man hjälps åt.
Det är en molnig juniförmiddag när vi möter upp Soleby Eriksson utanför hennes kontor vid kommunhuset i Trosa. Här, högst uppe i ena tornet, granne med Kommunal, har hon sin arbetsplats sedan 1 februari 2010. Då ersatte hon Greger Tidlund som socialdemokraternas oppositionsråd. Samma år kom andra raka valförlusten. I åtta år har de rödgröna suttit i opposition - något Soleby Eriksson är övertygad om kan ändras den 14 september.
– Jag tror att vi har en ärlig chans. Jag tycker vi har en bra politik och vi ska fortsätta vara ute och prata med våra invånare. Vi har fått positiv respons på den dialog som vi har öppnat.
Ja, det politiska självförtroendet är det inget fel på. Soleby Eriksson är mer och mer övertygad om att ett maktskifte i Trosa är möjligt. De rödgrönas framgångar i EU-valet - där S blev största partiet i Trosa - gav en energiboost, förklarar hon.
– Det är klart att det är frustrerande att vara i opposition, och visa att man är ett trovärdigt alternativ. Men vi har alltid lagt seriösa budgetar och drivit vår egen politik.
Några alternativ till socialdemokratin ser hon egentligen inte; den politiska tillhörigheten är bergfast, även om hon kan se sig ta influenser från Folkpartiets socialliberala falang och från Vänsterpartiet.
Men egentligen är hon inte politiker. Eller ja, hon identifierar sig som politiker efter snart tio år med politiska uppdrag. Men hon har inte gått den klassiska vägen över ungdomsförbund och SSU-sommarläger. I grunden är hon socionom och arbetade flera år som uppsökande socialsekreterare på Plattan vid Sergels torg i Stockholm.
Hon återkommer ofta till engagemanget för de utsatta, att ge stöd till unga på glid och att vara där som en "möjlig vuxen" för ungdomarna. Socialtjänsten i Trosa, som SN skrivit löpande om, har hon en del åsikter om. Men hennes hjärtefrågor är jobben, sommarjobb för unga och rätten för alla barn till en jämlik skola.
– Jag är en engagerad typ. Jag går upp i och blir väldigt engagerad i vissa saker, på gott och ont.
Hon kan vara stridbar och envis.
Men hon tror att det är nyttigt för Trosa att kommunen har en vaken opposition.
– Jag brukar säga till Daniel Portnoff: du ska vara glad att du har en opposition som är på, för därför utvecklas kommunen.
Trivs du i underdogrollen som oppositionsråd?
– Det tror jag, men det är klart att det känns att man vill förändra. Nu var det en energikick med det fantastiska resultatet i EU-valet.
Vi beger oss till Vitalisskolans basketplan för att ta bilder för reportaget. Några barn hälsar på Ann-sofie. Fotografen Fredrik Laaksonen lyckas ragga upp en av skolans basketbollar.
– Vilken HBT-boll, hojtar Soleby Eriksson när hon får känna på den färgglada bollen.
Hennes aktiva karriär som basketspelare slutade vid 20 års ålder. Men skottet sitter än. Med vana steg gör Soleby Eriksson några dragningar, tar ett kvickt steg och sätter en trepoängare.
Efter karriären tränade hon döttrarnas lag i omgångar. I dag är hon åskådare och jublande glad för Södertälje Kings och Telge Baskets framgångar i elitbasketen. På hemmaplan väntar först politikerveckan i Almedalen, semester på hembygdens Åland och några turer med båten i Trosa.
– Jag älskar att vara vid havet, och bara vara. Det ger mig ett lugn, som inte riktigt går att förklara.
Sedan kommer augusti och med det en intensiv valspurt inför kommunvalet. För SN berättar Soleby Eriksson att S öppnar för blocköverskridande lösningar ifall de rödgröna inte får egen majoritet.
– Absolut, vi välkomnar de mindre partierna. Men det är ingen hemlighet hur det ser ut, de andra har bestämt sig för en allians igen. Jag träffade nyligen ett av partierna och sa till dem: om ni går ihop i allians innan valet och förlorar så kommer det att kosta inflytande.
Innan vi skiljs åt måste jag få svar, från en kommunalrådskandidat: finns det några lik i garderoben?
– Jag har provat att röka hasch, long time ago. Men jag är duktig annars, haha.
Tänker du mer på sådant när du är politiker?
– Alltså, jag vill inte utsätta mitt parti för någon jäkla dumhet. Jag är extremt noga, jag har inte ens använt Rut.
Den 16 augusti presenterar S sitt valprogram. Det märks att Soleby Eriksson gillar läget, med valår och valupptakt. Att valet blir oerhört jämnt, återkommer hon ofta till.
– Det blir nog ett väldigt ideologiskt, och jämnt val. Vi vill verkligen se till att vinna. Man måste vinna för att kunna genomföra sin politik. Jag brukar säga att the winner takes it all.