"Jag har alltid varit djurintresserad, men kunde inte så mycket om får när vi flyttade hit", säger Mimmi Staaf som nu roddar hela flocken själv vissa dagar.
– Oj, jag får nog lov att hämta mer.
Mimmi Staaf håller ett stadigt grepp om flaska nummer två medan ett ivrigt lamm snuttar i sig den ljumma mjölken. Samtidigt närmast klättrar två andra på varandra för att försöka få sig en liten slurk till.
Den goda aptiten är välkommen. Värre var det för bara några dagar sedan, när två av dem plötsligt blev moderslösa efter att en tacka blev sjuk och dog. De tidigare diande djuren fick omskolas till flasklamm – och att lära om kan ta lite tid.
– Den tredje är deltidsflasklamm. Vi har inte fått trillingar tidigare, men i år fick två tackor tre lamm var. De får inte riktigt till sig nog, så vi får stödmata tre av de minsta lite, berättar hon.
På onsdagar är det familjen Staaf som har hand om djuren. Övriga veckans dagar är fördelade på föreningens andra medlemmar.
Inredningsstylisten och mångsysslaren Mimmi och hennes familj flyttade till Lagnö utanför Trosa för 2,5 år sedan, efter att ha vuxit ur sin hyresrätt i Midsommarkransen i Stockholm.
– Vi hade funderat på att köpa en bostadsrätt i området. Men för samma pris som för en etta där kunde vi får det här, säger hon, samtidigt som hon öppnar hönsgården för att ge fåglarna mat.
Att bygga det egendesignade hönshuset tog lite längre tid än tänkt, men resultatet blev som familjen hade hoppats.
Fem "tonåringskycklingar" hälsar glatt när locket lyfts av.
– De har så mycket personlighet, konstaterar hon när hon hälsar på de små kompisarna.
Det som var tänkt som en mysig grej för sonen Bruno, fem år, och som en bonus om det skulle kunna förse familjen med lite ägg, har blivit ett mycket större intresse än så.
– Jag är helt frälst! De är så himla mysiga djur och jag känner bara mer och mer att jag vill leva nära dem. Jag mår väldigt bra av det, jag känner ett lugn, kan prata med dem och när jag kommer ut så kommer de springandes direkt, säger Mimmi.
Ett tufft litet tonårsgäng sprätter runt i hönsgården intill boningshuset.
Huset ingår i en bostadsrättsförening som också innefattar bland annat 10 hektar mark, ett vandrarhem och en förskola.
På onsdagar är det familjen Staafs tur att ha hand om fåren. Då ska det matas, släppas in och ut i hagen och hållas koll. Årets första lamm kom i mars och sedan fortsatte det fyllas på i hagen en tid därefter.
– Lamningen är verkligen höjdpunkten. Och samtidigt också det mest energikrävande, för man är alltid lite orolig för hur det ska gå. Det är lite bittreljuvt.
Sexton lamm och tio tackor går i hagarna vid Lagnö strax utanför Trosa. I framtiden drömmer Mimmi Staaf om att utöka flocken – med alpackor.
En vårdag när Mimmi vikarierade på förskolan hördes ett fasligt bräkande i hagen intill. Ett får skulle lamma för första gången och Mimmi fick rusa dit.
– Hon hade börjat föda i hagen och hade det jättejobbigt med ett väldigt stort lamm. Det var lite dramatiskt, och verkligen en kamp för henne.
"Jag har alltid älskat 'Mandelmans' och här får jag lite samma känsla."
I dag består flocken av tio tackor och sexton lamm. I slutet av året är det dags för slakt och föreningens medlemmar delar då på köttet och skinnen. Mimmi som länge har ätit vegetariskt har valt att äta maten som djuren ger.
– Om man vill ha lamm och djurhållning och att de ska kunna beta på de här markerna så behöver vi få lamm varje år, men vi kan inte ha flera hundra får eller för många baggar här till slut. Det blir som ett kretslopp, även om slakten inte är den roligaste delen så känns det väldigt naturligt och de har ett väldigt fint liv den tiden de går här på gården.
"Det mysigaste är när det blir flasklamm, även om det också är lite sorgligt att det av olika anledningar behöver det", säger Mimmi Staaf.
Hon upplever det som något helt annat än att äta industrikött.
– Jag har alltid varit ganska ointresserad av matlagning, men med odlingen, det egna köttet och äggen så känns det som att det "makes sense" för mig. Så här vill jag att det ska vara, det är så mycket omvårdnad om allt. Så vill jag leva!