Att gode män har kunnat förskingra pengar för de människor vars egendom de är satta att förvalta, som SVT rapporterade om nyligen, är inte det enda problemet med uppdraget. Louise Montgomery, vd och föreståndare för Riande AB som driver HVB och familjehem för ensamkommande barn och Stefan Fällman, samordnare på Riande, har i flera års tid upplevt att systemet skapar problem genom sin utformning.
– Det krockar mellan två olika lagstiftningar, socialtjänstlagen och lagen om gode män. Hela systemet behöver göras om. För oss som jobbar med ensamkommande barn är det problematiskt att gode män ofta blandar ihop sitt uppdrag som vårdnadshavare med föräldrarollen, säger Stefan Fällman.
Ensamkommande barn tilldelas en god man som ska vara i vårdnadshavares ställe och företräda barnet för att det ska få sina rättigheter tillgodosedda. Nu när asylprocessen drar ut på tiden, ibland över flera år, blir den gode mannen en nyckelperson och relationen mellan gode man och barn allt viktigare.
– Gode män är lekmän som gör det här på sin fritid och det är Överförmyndarnämnden som är deras kontrollorgan. Den myndigheten saknar kompetens för att se barns behov. Det vore bättre om det var personal anställd av kommunen, säger Stefan Fällman.
Även Sveriges kommuner och landsting, SKL har sett problematiken och riktade i oktober en begäran om ändring av reglerna till regeringen. De ensamkommande barnen borde mötas av professionella företrädare med specialkompetens, anser SKL.
Barnen ska själva godkänna sin gode man genom att skriva på ett papper, vilket oftast sker första gången de båda träffar varandra.
– Där har jag hört gode män beskriva det som att " du ska skriva på för att jag ska bli som din mamma". Det blir jättekonstigt för barnen, särskilt som många av dem knappt träffar sina gode män mer än en gång i månaden sedan. Och här ska de direkt skriva på ett godkännande av en person som de inte känner och inte har några referenser på, säger Louise Montgomery.
När gode man väl fått sitt förordnande är det sedan svårt att få till en förändring, erfar hon.
– Vi har haft pojkar som mått jättedåligt av att de känt sig ifrågasatta av sin gode man och inte fått det stöd de hoppats på i asylprocessen. Och när de velat byta har de inte fått det.
Många gode män gör dock ett fantastiskt arbete och har inneburit stor skillnad för de barn de företräder, poängterar både Louise Montgomery och Stefan Fällman
– Men det är ett lotteri. Genom våra pojkar har vi hört om en pojke i Nyköping som mått jättedåligt och där gode man använt förvaltningen av fickpengarna för att utöva makt.
" Om du inte går till skolan får du inga pengar". Det slutade med att pojken rymde och håller sig undan för han hoppas bli av med sin gode man, säger Louise Montgomery.