Planen är att testet av avloppsvattnet som ska avslöja kommuninvånarnas drogvanor ska genomföras under mars månad.
– Men jag har inte bokat det än. Det är ett 24-timmarsprov och vi har inte kommit fram till än om vi ska ta det till exempel en tisdag–onsdag, fredag–lördag eller lördag–söndag, säger Lisbeth Lampinen som är beställare av testet.
För två–tre år sedan genomförde kommunen enligt henne regelbundna drogtester av avloppsvattnet i kommunen. Då var cannabis vanligast förekommande.
– Testen är kostsamma och frågan är vad man ska göra med dem. Det kan vara svårt att veta vad de står för, till exempel kan förekomsten av amfetamin inte skiljas från drogbruk eller om det kommer från användande av adhd-mediciner. Inte heller säger de om det är Trosabor som röker hasch eller om det är turister på besök. Så de ger ingen sanning men kan vara en hint om hur mycket droger som används.
Den informationen vill socialkontoret i sin tur använda till att ta beslut om var de ska sätta in sina insatser.
– Tillsammans med polisens anmälningar om narkotikabrott bidrar det här testet till en lägesbild som hjälper oss att avgöra om och vilka drog förebyggande insatser vi behöver sätta in.
Men Johan Lindberg på Research institutes of Sweden, Rise, störst på droganalyser av avloppsvatten i Sverige säger att det går att uppskatta hur mycket amfetamin i vattnet som härrör från adhd-mediciner respektive narkotikamissbruk genom att ta fram statistik på normal förskrivningsmängd, räkna fram ett medeltal och dra bort det från koncentrationen av amfetamin i vattnet, enkelt förklarat.
Det går också att justera resultaten för eventuell turisttillströmning och höga vattenflöden som spär ut avloppsvattnet in till reningsverket där proverna tas, så att de inte blir missvisande för kommunen.
– Vi räknar ju ut en koncentration av narkotikan så mängden vatten spelar ingen roll för oss, vi tar hänsyn till flödet vid uträkningen, säger han.
Rekommendationen från Rise är att utföra testerna fyra gånger per år.
– Det stora värdet ligger i jämförelsen över tid och regioner.
Men Lisbeth Lampinen är inte säker på om och hur ofta provet ska göras om.
– Nu kan vi ju göra en jämförelse med hur det såg ut när vi testade för några år sedan och det ska bli intressant att se. Men vi får se om vi ska göra fler sen.