När den föräldralöse pojken Bo Vilhelm Olsson får ett förtrollat äpple i sin hand blir han till prins Mio som rider ut för att rädda sin far, kungen över Landet i fjärran, undan den onde riddar Kato. Astrid Lindgrens starka och mörka barnboksklassiker "Mio min Mio" är en berättelse som passar bra för scenen och den sattes upp på Stockholms Stadsteater redan för tretton år sedan. Denna gång står poeten och akademiledamoten Kristina Lugn för dramaturgin. För Tove Edfeldt, som spelar huvudrollen Mio, är det dock helt klart Astrid Lindgren som är i fokus.
– Astrid Lindgren är både väldigt poetisk och väldigt krass. Inte sentimental men ändå så starkt känslomässig. Det blir ofta väldigt självklart, men med en poetisk blick, säger hon.
"Mio min Mio" är en berättelse som sätter saker på sin spets. Det handlar om att göra det rätta fast man är livrädd och stå öga mot öga med det man fruktar mest. Men det är också en berättelse som är ett riktigt äventyr, påpekar Tove Edfeldt.
– Vad jag minns från berättelsen som barn så var det just äventyret som ett barn får vara med om. Nu som vuxen ser jag en ensam pojke som inte är särskilt älskad, ett övergivet barn, som är med om det här eller kanske drömmer det. Oavsett vilket så ser han en massa hemska saker som han måste deala med.
Det är en barndom som står långt ifrån Toves egen i kollektivet på Lagnö utanför Trosa.
– Jag hade en idyllisk uppväxt på landet med en massa djur och människor, säger hon.
Skådespelarkarriären började tidigt. När mamma Catti Edfeldt var regiassistent på inspelningen av Alla vi barn i Bullerbyn behövdes det en lillasyster och två år gammal blev Tove Kerstin med svenska folket. Efter det har det blivit många roller både på film och de stora scenerna. Men att spela teater för barn är speciellt, tycker hon.
– Barn är mycket mer direkta i sina reaktioner. Jag gjorde min praktik på teaterhögskolan på en barnteater och mitt första jobb var också med barnteater. Men jag tänker egentligen inte särskilt mycket på om jag spelar för barn eller vuxna. Det här är inte heller en barnteater där vi pratar med barnen, det är en berättelse som de får titta på.
Under studietiden utbildade sig Tove också i Clowner utan gränsers metod och turnerade med dem i Sydafrika, Swaziland och Jordanien under två år. Något som hon beskriver som en " jätteviktig men svår erfarenhet".
– Det var ju ett utbyte. Det kändes bra att ha något att erbjuda.
Bo kanske drömmer hela Mio-världen. Är verklighetsflykt nödvändig för barn?
– Verkligen! Särskilt för de barn som lever i krig eller på flykt är det nödvändigt att få fantisera. Själva, eller det bästa – tillsammans med andra. Det är ju det kultur handlar om, att skapa och höra historier och leva sig in i något annat.
Det är hyllade Sofia Jupither som regisserar Mio. Har du jobbat med henne förut?
– Flera gånger. Jag älskar att jobba med Sofia! Hon får mig att känna mig trygg, att våga testa och vända och vrida på alla scener. Det finns tid att upptäcka och hon är med på upptäcksresan. Det roligaste för mig med rollen är att få vara med om ett så storslaget äventyr i alla lägen, att Mio och Jum-Jum gör den här resan där de vet att de ska möta det värsta. Den stora skräcken inför det, men att de ändå gör det och klarar av det. Det går ju bra till slut.