Efter stavhoppsfinalen i måndags bar det av till Lille, norr om Paris, för Tom Stening och Håkan Granander. Där möter Sveriges handbollsherrar Danmark i kvartsfinal klockan 17.30 på onsdagen.
Det var aldrig något tvivel om att Mondo skulle vinna guldet. Resten av stavhoppseliten slogs om brons och silver, på höjder under sex meter. Armand Duplantis tävlade mot sig själv, för att slå sitt eget världsrekord.
Alla andra tävlingar var avslutade när Duplantis jagade rekordet, men det var få av de 80 000 åskådare på Stade de France som inte stannade kvar för att se Mondo gå för 6,25 meter.
Tom Stening och Håkan Granander från Trosa hade ynnesten att på plats uppleva kvällen, som går till historien som en av svensk idrotts absolut största.
– Hela arenan stannade ju kvar, bara för att se honom. Det var ingen som ens funderade på att gå. Alla kände att det skulle kunna bli något speciellt, säger Tom Stening.
– Första försöket på 6,25 kommer jag aldrig glömma. När han klappar igång publiken och varenda människa därinne klappar med. Sen när han tar det i tredje...den euforin, helt makalöst. Alla, oavsett nationalitet, jublade som galningar, säger Håkan Granander.
Armand Duplantis visar upp den nya världsrekordhöjden.
Ögonblicket när Mondo, 80 000 åskådare på arenan, samt två och en halv miljon svenskar såg att ribban låg kvar 6,25 meter upp i luften.
Inför Mondos jakt på världsrekordet drog vännerna på sig varsin Sverigetröja, som tillsammans bildade siffran 6,25.
– Det var ju kul att vi lyckades pricka det, säger Tom Stening.
Den allmänna OS-stämningen i Frankrike är närmast utopisk, säger han.
– Alla är vänliga och trevliga mot varandra. Vi umgås med folk från alla möjliga länder och man tar en öl och sitter och snackar. Och man samlas kring sporten. Tänk om världen alltid vore så här.