Sedan två år tillbaks har kommuninvånare kunnat möta exempelvis mamma Stella Iordache eller dottern Corinna utanför afffärer i Trosa och Vagnhärad, där de tigger för ett drägligare liv i Rumänien. Kyrkan i Trosa har det senaste året hjälpt familjen genom att låta dem sova i en lokal. Men nu måste familjen flytta eftersom byråkratin sätter käppar i hjulet.
– När lokalen blir permanent bostad uppstår försäkringsproblem. Dessutom har vi försökt få fram en annan bostad utan resultat, menar kyrkohede Göran Ritterfeldt.
Han menar att församlingen har hjälpt till på olika sätt men att nu måste en förändring ske.Göran Ritterfeldt har redovisat sina idéer för Kyrkorådet; att man bör samla ihop pengar till familjens hemresa, därefter skicka pengar till familjen på plats i Rumänien. För att förhindra att nya tiggare dyker upp så kan skyltar på rumänska och bulgariska sättas upp i Trosa om att man enbart ger pengar till familjen Iordache,menar kyrkoherden.
– Det handlar inte om ett tiggeriförbud. Det handlar om att hitta lösningar på ett större problem, säger Görand Ritterfeldt som menar att folk ger mindre till tiggare idag och att många vänder bort blicken. Risken ökar för attacker vad gäller tiggares säkerhet.
– Framför allt för deras barns skull så vore det bra om de kan återförenas och få ett bättre liv i Rumänien.
Men är det inte nu som de mest utsatta behöver hjälp i form av ett organiserat stöd från kyrkan? Jobbar diakoner med EU-migrantfrågan i Trosa?
– Vi måste även hjälpa våra utsatta här hemma i församlingen - ensamma äldre, arbetslösa och utförsäkrade, konstaterar kyrkoherden.
– Om man arbetar på ett inkluderande sätt så har alla människor samma värde och istället för att välja vem man ska hjälpa kan man arbeta för att hitta synergieffekter och på så sätt skapa en bättre situation för alla, menar Charlotta André.
Under två års tid har Charlotta André i Västerljung, en ensamstående heltidsarbetande småbarnsmamma varit engagerad i familjens väl och ve. Genom sina barn har hon besökt Kyrkis (småbarnsverksamhet) och tillsammans med andra föräldrar tagit reda på familjens mest basala behov. Bland annat har hon sett till att familjen kunde flytta in i en husvagn förra året.
Charlotta André har levererat flera konkreta förslag på hur kyrkan kan organisera hjälp bland annat insamling av barnkläder, enklare dagsverken och uppdrag inom kyrkan som kan ge försörjning som innebär att familjen slipper tigga. Hon tycker Ritterfeldts förslag utsätter en redan hårt drabbad grupp att bli än mer beroende av allmosor.
– Jag tycker det här rimmar illa med kristna värderingar. Istället för att enbart lyfta bort obehag framför våra ögon så vi kan ha en fortsatt tjusig kuliss i Trosa, så borde vi väl engagera oss och agera. Varför ett sådant ointresse från kyrkans sida?