Bengt Ljungcrantz var en mångsysslare men försäljning var enligt sonen Leif Ljungcrantz det han var bäst på.
– Han var stjärnsäljare på Max Factor, Sans Souci, Läkerol och Malaco bland annat. Malaco var jättetacksamt för oss barn, hela bakluckan full med varuprover, det gällde bara att komma över nyckeln så kunde man fylla fickorna med godis, skrattar Leif Ljungcrantz åt minnet.
Han säger att hans far gick under smeknamnet Seriefiguren.
– För han var med i tidningen varje vecka, antingen i Södermanlands Nyheter eller förr fanns ju Trosatidningen, han var med i antingen den ena eller den andra.
Auktionist sedan 1972 och från slutet av 60-talet, början av 70-talet var han också ansvarig för artistbokningen för Trosa Edanö festplats.
– Han var en av de allra sista som bokade gruppen Boppers innan de blev superkända, så han fick dem nästan gratis eftersom kontraktet redan var påskrivet och klart när de fick sitt genombrott, skrattar Leif Ljungcrantz.
Bengt Ljungcrantz var också engagerad i Trosa IF och bridgeklubben.
– 50 år på raken arrangerade han en påsktävling i bridge på Stadshotellet som det kom spelare från hela Sverige till.
Sen 2002 var han änkeman och trivdes inte med ensamheten.
– Han gick alltid och käkade frukost på Stadshotellet, men de sista tio åren var det på Nilssons bageri, som heter Mekka i dag. Där satt han och ett gäng på sju–åtta gubbar och ljög för varandra varje morgon i tio års tid. Men nu på slutet var de inte lika många eftersom flera har gått bort.
Bengt Ljungcrantz var en historieberättare av rang, i ärlighetens namn med en viss förkärlek till fräckisar, enligt sonen.
– Han var helt galen i att berätta historier. När han var på humör, på en fest till exempel, kunde han sitta och dra historier i tre timmar rakt av bara.
Bengt fick sönerna Leif, Peter och Stefan, 13 barnbarn och 16 barnbarnsbarn.
– Han har brytt sig väldigt mycket om sin familj och barnbarnen. Alltid noga med att komma på alla kalas, ibland bara för att visa sig och vara rolig gubbe en stund, säger Leif Ljungcrantz.
Bengt Ljungcrantz blev Trosa trogen i nästan 58 år.
– Han käftade med alla och var inte rädd att säga vad han tyckte, han stod för sina åsikter – och det gillade ju inte alla, ler sonen.
– Och var det kö någonstans, om det så var på bolaget eller Ica, då blev det historieberättning!