Innehållsmässigt märks det att det här fortfarande är en ung revy, en sådan som prövar sig fram för att se vad som går hem. 2013 års uppsättning, "Appat och klart", fick kritik för bristen på lokalt material. 2014 rådde man bot på detta genom att döpa revyn till "På gränsen" och låta Trosas länsbytesansökan utgöra den röda tråden.
I år heter revyn "Gott och blandat – I vått och torrt". Det rör sig med andra ord om en vild blandning av lokalt och icke-lokalt, av Stefan Löfven och Daniel Portnoff och ubåtsjakter och Trotabaffärer och gapflabb och eftertanke.
Det fungerar rätt bra. När hela ensemblen står på scen i numret "En värld full av kris" – en Lejonkungen-parafras som kretsar kring de hemskheter som dominerade nyhetsrapporteringen 2014 – råder andaktsfull tystnad i salongen. När Maria Huslid skriver om "Tre pepparkaksgubbar" i egenskap av myndigheten Ingen Får Ta Illa Upp I Sverige (förkortat FIS) fnissas det hejvilt. Revyn sätter på ett förtjänstfullt sätt fingret på förra årets nationella och internationella snackisar.
Samtidigt är det i de lokala numren igenkänningsfaktorn är som störst. "Trosakavalkaden" heter ett välskrivet nummer i mitten av första akten som skojar om allt från Förbifart Trosa till den trånga parkeringen på Vagnhärads torg. Till och med kommunalrådet Portnoff flimrar förbi i rollen som sig själv – ett välkommet inslag med tanke på att Trosarevyn hittills inte gjort sig känd för att skämta om de lokala politikerna i någon större utsträckning. Några småvassa klacksparkar à la Oxelörevyn är det i och för sig inte tal om i det här fallet, men roligt är det ändå.
"Styrkan ligger i utförandet", skrev undertecknad i förra årets recension. Ett omdöme som förfarande gäller. Kostymen och den sceniska gestaltningen är allt som oftast på pricken hos Trosarevyn och i år, när det inspelade soundtracket ersatts med livebandet Grumpy Old Men, är musikinslagen ännu mer medryckande.
Flera i ensemblen sjunger riktigt bra. Det känns överlag som att det är ett tajt och samspelt gäng som står på scen, trots att laguppställningen inte är exakt den samma som förra året.
Kommer vi då att få se en revy i Tomtaklintskolan också nästa år? Det har hittills inte varit självskrivet, men nu får vi oss faktiskt ett löfte till livs i sista låten.
Fint det! Trosarevyn har efter några års utforskande börjat finna sin form.