Mannen har vårdats i 15 år och bor på Karsuddens regionsjukhus. Genomsnittstiden för att skrivas ut från rättspsykiatrisk tvångsvård är enligt en studie sju år.
Sommaren 2008 ofredade mannen två flickor i Trosa, 15 och 17 år gamla, genom att verbalt kränka och tafsa på dem. Båda hade blivit varnade för honom och en av dem har i förhör berättat att hon inte vågade göra något för att stoppa honom.
I Vagnhärad i september samma år stod en ledig polis och samtalade med några kollegor i tjänst, när mannen närmade sig hans hund i bagageutrymmet på hans bil. Mannen sa att han skulle äta upp hunden och blev då bortknuffad av polisen.
Då gav sig mannen på polisen och misshandlade honom med ett tiotal knytnävsslag. Kollegorna grep mannen, som sparkade och försökte ta sig loss och därför även dömdes för våldsamt motstånd. Sedan dess har han varit inlåst.
Frågan om permissioner och fortsatt tvångsvård avgjordes av Förvaltningsrätten i Linköping den 6 december.
Chefsöverläkaren på Karsuddens regionsjukhus där mannen – nu i 40-årsåldern – vårdas uppger att han fortsatt lider av en allvarlig psykisk störning, med hög risk för återfall i brottslighet om tvångsvården skulle avslutas. Mannen behandlas med antipsykotisk medicin med god effekt – om han är drogfri – och han uppges vara "i god psykisk balans".
Att han tvångsvårdats så länge beror på att han både rymt och dömts för narkotikabrott under tiden.
I höstas fick han byta avdelning efter slagsmål med en annan patient.
Chefsöverläkaren uppger att patienten är nykter sen ett år tillbaka, inte har ett drogsökande beteende och har skött tidigare permissioner. Därför anses det nu vara läge att återuppta månatliga dagspermissioner till anhöriga i Trosa kommun.
Mannen anser själv inte att han varken är i behov av fortsatt tvångsvård eller mediciner.
Förvaltningsrätten beslutade att tvångsvården med särskild utskrivningsprövning ska fortsätta och överlämnar till chefsöverläkaren att besluta om permissioner.
Chefsöverläkaren vill återuppta mannens dagspermissioner till Trosa eftersom han anser att mannen nu är i god psykisk balans, så länge han inte använder droger.
Tomas Boberg, läkare på Karsudden, kan inte kommentera det enskilda fallet men förklarar att de gör en noggrann riskbedömning före permissioner. Skalan går från låg till hög risk.
– Det vi ska bedöma är risken för att patienten begår brott eller avviker. Vi analyserar också brottet de dömts för, har de spontant attackerat någon okänd – eller skadat en partner efter många års förhållande? Då är risken mindre.
Läkarna tar hänsyn till patientens psykiska tillstånd när brottet begicks, skedde det till exempel under psykos.
– Den tredje faktorn är om det finns ett missbruk, eftersom de flesta brott sker under någon form av påverkan. Och hur patienten påverkas, krävs det användande under en tid eller blir de personlighetsförändrade direkt? Vi har lyckats ganska bra att förhindra inflöde av narkotika till Karsudden men det går inte att förhindra helt. Därför bedömer vi också det vi kallar drogsökande beteende.
Kan allmänheten känna sig trygg när era patienter kommer ut?
– En låg risk betyder inte ingen risk, för det kan ingen garantera, men jag som bor i Stockholm, där de flesta av våra patienter kommer ifrån, känner mig inte orolig över att mina barn och barnbarn ska träffa på de patienter vi skrivit ut eller ger permission. Vi kan också ge medicin i injektionsform så att vi säkert vet att patienten är medicinerad under permissionen.