"Jag fortsätter ju att dra upp kanonkulor så någon borde kolla vad som hänt under den här bron", säger William Forsén.
När William Forsén den 20 oktober fiskade upp sin första kanonkula från Strömgatans gångbro blev det stor uppståndelse och blixtutryckning från nationella bombskyddet.
När han två veckor senare hittade två liknande fynd vid samma plats, tänkte han först låta bli att ringa polisen.
– Eftersom den förra kanonkulan visade sig vara ofarlig ville jag inte ringa bombskyddet igen. Men jag tyckte ändå det kändes lite onödigt att med dem hem, säger han.
William Forsén bestämde sig i stället för att lämna kulorna till en förbipasserande fastighetsägare.
– Det kom förbi en kvinna som bodde bredvid bron och hon sa att jag kunde lägga dem på hennes brygga.
Men senare på kvällen bestämde sig kvinnan ändå för att ringa polisen. Varpå nationella bombskyddet återvände till Trosa.
Enligt Pär Christianssén, biträdande sektionschef på nationella bombskyddet, hanterades föremålen sedan på samma sätt som vid den tidigare insatsen.
– Först transporterades fynden från platsen och röntgades. Sedan placerades en laddning med sprängmedel på respektive föremål så att farligheten skulle kunna undersökas närmare, säger han.
Båda gångerna konstaterades också att föremålen bestod av solid metall. Men om det är kanonkulor eller inte är ännu oklart.
Första gången bedömde polisen att föremålet inte var äldre än 171 år och lämnade in resterna för metallåtervinning.
Två veckor senare blev slutsatsen en annan:
– Nationella bombskyddet har kontaktat Länsstyrelsen i Södermanland för att informera om fynden och samtidigt önskat biträde för att bestämma föremålens art och ålder, säger Pär Christianssén.
Urban Mattsson, antikvarie och arkeolog på länsstyrelsen, har ännu inte hunnit undersöka fynden. Men utifrån polisens bilder misstänker han att det rör sig om ammunition till så kallade 3-pundiga kanoner:
– Det är den minsta modellen man har haft i armén och användes möjligen av flottan. De har använts sedan medeltiden men var vanliga i Sverige från 1500-talet fram till 1800-talets mitt, säger han.
Två veckor efter sitt första kanonnapp fiskade William Forsén upp två nya kanonkulor på samma ställe.
Men hur sådana föremål kan ha hamnat i Trosaån är ett mysterium. Enligt Urban Mattsson finns det ingen uppenbar anledning.
– Möjligen kan soldater ha tappat dem eller så har de bärgats av fritidsdykare som senare har kastat dem. Det är bara spekulationer, men det finns många vrak i ytterskärgården längs farleden mellan Nyköping och Stockholm.
Via sjön Sillen finns även förbindelser från Trosaån upp mot Åkers styckebruk.
– Där vet vi att man gjutit kanoner, vilket även gjordes vid järnbruket Ehrendal i Gnesta kommun, säger Urban Mattsson som berättar att de sörmländska kanonerna sedan fraktades via båt.
– Men om detta även gällde kanonkulor är jag inte säker på.
Även om gamla kanonkulor inte är värda särskilt mycket pengar, så har de ett kulturhistoriskt värde.
– Det är väldigt tråkigt att polisen sprängde sönder dem. Det hade varit spännande och intressant att veta var de kommer ifrån, säger Urban Mattsson.
Enligt honom hade fynden troligen hanterats varsammare om polisen förstått hur gamla de kunnat vara.
– Men eftersom man tänkt att de kanske kunde vara från 1800-talet ville man nog vara säker.
Från 1800-talet finns det krutfyllda kanonkulor och även handgranater.
– Handgranater har funnits sedan 1600-talet. Men de är något mindre med hål för stubin och liknar bomberna i tecknade serier, säger Urban Mattsson.