Michael Isoz odlar vete och havre och han vågar inte räkna med en skörd som är mer än hälften så stor som fjolårets.
Michael Isoz, som tröskar 500-600 hektar med havre och vete är orolig. Han säljer dessutom på termin, vilket innebär att han i förväg ska sälja in sin skörd.
– Jag kan inte lova tre Volvo och komma med en Saab. Den här sommaren kan bli ett väldigt ekonomiskt avbräck för många bönder. Dessutom går priserna upp och ner hela tiden vilket kan få katastrofala följder. Gödsel kostade 2,50 kronor för två år sedan, 15 för ett år sedan och nu 4. Jag köpte på mig för 7 kronor men har inte vågat sälja lika mycket av skörden som tidigare, utan stannat vid hälften. Högriskbonneriet, som jag kallar det, har blivit en ny grej. Men det lönar sig inte att gråta, konstaterar han krasst.
Mjölkbonden Andreas Andersson, Blacksta gård i Gnesta, odlar vallväxter. 144 kor ska utfodras hela vintern. Han har precis fått in första höskörden av tre – och det ser inte lovande ut.
– Jag får samma vibbar som katastrofsommaren 2018. Jag har fått in lite mer än hälften av en normal skörd. Det behöver växa till sig en hel del om det här ska rädda upp sig. Att det har varit kallt på nätterna har gjort en del, då har avdunstningen inte varit lika stor, men nu verkar ju värmen komma också, säger han.
"Du ser, helt torrt." konstaterar Michael Isoz när han drar upp en planta ur jorden. "Det är vad som händer nu och framåt som avgör hur skörden blir för mig."
Regnbristen gör också att bönderna inte kan gödsla markerna.
– Jag vill ut med flytgödsel på markerna men om inte regnet för ner det i marken bränner det grödan i stället. Så vi står och stampar och kan inget göra. Vi dansar regndansen.
"Det är ju inte bara priset som spelar roll, kvalitén är också viktig.", säger Disa Johannesson.
Hästägare minns sommaren 2018 med fasa. Höpriserna rusade i höjden och många försökte få tag på hö utomlands för att täcka behovet. Många blev lurade och fick hem svindyrt hö som var så dåligt att det inte gick att ge hästarna. Dessutom blev höbalar begärligt stöldgods bland tjuvar.
Trosa ridskolas lokala leverantör har än så länge inte signalerat någon fara på taket. Disa Johannesson, som driver ridskolan köper hö för 80 000-90 000 kronor årligen. Även små prishöjningar slår hårt mot en redan pressad verksamhet.
Disa Johannesson köper hö för runt 80 000-90 000 kronor per år. "Om det blir höbrist och priset höjs blir det väldigt tufft för oss."
– Det är jätteoroande om vi är på väg mot en sommar som 2018, det kan bli riktigt tufft, säger hon.
Med tanke på alla andra kostnadshöjningar är hon rädd att ridskolan kommer att tappa elever om även hon måste höja priset.
– Jag tror att föräldrar in i det sista försöker att inte spara på barnens fritidsaktiviteter, men det finns ju en smärtgräns för alla.