Mamman, vi kan kalla henne Anna, har en stor familj. De senaste Ären har tvÄ av hennes barn av olika skÀl hamnat i drogmissbruk.
Den ena sonen, som i den hÀr texten kallas Alex, Àr 19 Är. Den andra sonen, som vi kan kalla Markus, Àr 27. De har bÄda haft svÄrt att fÄ hjÀlp, berÀttar Anna.
â Jag har varit nere pĂ„ socialtjĂ€nstens kontor och krigat och haft hus i helvete. Jag satt dĂ€r ute i vĂ€ntrummet och sa att jag tĂ€nker inte gĂ„ förrĂ€n det kommer nĂ„gon som pratar med mig. Ska det behöva vara sĂ„?
19-Äriga Alex har under stora delar av livet haft problem med Ängest, som haft grund i mobbning och utanförskap.
â I gymnasiet började han ta Tramadol, och det var dĂ„ hans personlighet förĂ€ndrades och det blev uppenbart att han höll pĂ„ med droger. Det eskalerade till kokain, ecstasy, amfetamin. NĂ„gon mĂ„nad innan studenten hoppade han av skolan.
Alex har varit inlagd pÄ Sankt Göran under en kort period. DÀrefter skulle han ut i öppenvÄrden, men det fungerade inte alls. Det slutade en kvÀll med att Anna fick ringa polisen för att leta reda pÄ hennes son, som sprungit ut till skogs. Hon visste dÄ att han hade droger pÄ sig.
â Och de dĂ€r tvĂ„ poliserna ska ha den största eloge man kan fĂ„. De Ă€r de enda som stöttat och varit förstĂ„ende i den hĂ€r soppan.
Men nÄgon inlÀggning blir det inte. Under hela den hÀr tiden har Alex haft en handlÀggare pÄ socialtjÀnsten som han haft kontakt med.
â Alex har skickat sms pĂ„ sms till handlĂ€ggaren och bett om hjĂ€lp, att han inte klarar det hĂ€r, att han behöver bli inlagd. Men de vill prompt att han ska gĂ„ pĂ„ öppenvĂ„rden.
Anna ville att socialtjÀnsten skulle skriva en handrÀckning, sÄ polisen kunde hÀmta Alex, var han nu befann sig, och att han skulle bli inlagd för avgiftning.
â DĂ„ sĂ€ger de att det Ă€r polisens jobb, vilket inte alls stĂ€mmer. Socialen mĂ„ste be om handrĂ€ckning, annars Ă„ker polisen inte ut. Jag blev sĂ„ fruktansvĂ€rt arg och sa till dem att jag skulle ringa tidningen. DĂ„ blev det plötsligt fart pĂ„ dem, och dagen efter hade de beslutat om handrĂ€ckning. Ska det krĂ€vas att man gör sĂ„? frĂ„gar Anna upprört, och höjer rösten.
â Jag blev sĂ„ arg. Jag frĂ„gade hur personen som fattade besluten kunde gĂ„ hem pĂ„ fredagskvĂ€llen och sĂ€tta sig i soffan med ett glas vin, nĂ€r min son Ă€r ute nĂ„gonstans och knarkar. Kan man bara koppla bort det nĂ€r man gĂ„r hem?
Annas andra son har efter en separation tappat greppet om sin tillvaro. 27-Ärige Markus har hamnat i ett snabbt eskalerande drogmissbruk som lett till skulder och hemlöshet.
â Vi har en historia av missbruk i min slĂ€kt, sĂ„dant hĂ€r Ă€r Ă€rftligt mĂ„nga gĂ„nger. Innan separationen och drogmissbruket hade Markus hus, Volvo, jobb. Sina tvĂ„ barn har han mist vĂ„rdnaden om, de Ă€r hos mig varannan vecka i stĂ€llet.
Ăven Markus fĂ„r hjĂ€lp inom öppenvĂ„rden, men behöver mer hjĂ€lp Ă€n sĂ„, enligt Anna.
â Vi har sökt hjĂ€lp med lĂ€genhet, och fĂ„tt frĂ„gan varför han inte betalar hyran. Men vad Ă€r det som de inte fattar? Han Ă€r en missbrukare, han har en sjukdom, han klarar inte av det, sĂ€ger Anna.
I nulÀget bor Markus hemma hos sina förÀldrar, men det Àr inte hÄllbart.
â Och vad gör man om man inte har nĂ„gon som stöttar en och hjĂ€lper en? Det Ă€r deras skyldighet att hjĂ€lpa, men de drar sig i det lĂ€ngsta för det. Och samverkan mellan polis, socialtjĂ€nst, psykiatri, och vĂ„rd, den finns inte alls. Jag vill att de fĂ„r en tankestĂ€llare för hur de jobbar med mĂ€nniskor, det fĂ„r inte fungera sĂ„hĂ€r.