Här finns Försvarets gamla elgenerator. Nu ska den göra nytta vid östfronten.
Bredvid en pickup, en minibuss och ett släp står paret Kristina och Magnus Leivik från Tystberga – och lastar förnödenheter och till den Ukrainska armén. Inte en centimeter av lastutrymmet går till spillo när organisationen "Skicka vidare till Ukraina" packar bagaget.
– Vi har efterfrågat elgeneratorer och nu tar vi med den första. Det är ett gammalt portabelt elverk från Försvarsmakten som vi fått skänkt till oss, säger Magnus och visar upp en stor militärgrön koloss.
– Sen har vi med oss kamouflagenät, militärtält, uppblåsbara patrullbåtar och akutsjukvårdsutrustning. Allt kommer från donationer från privatpersoner.
Det är en lite annorlunda resa denna gång. Det blir den femtonde sedan krigets början. Det som skickas har förändrats något, sedan den första karavanen. I början var det mer förnödenheter till de civila, nu är det större fokus på militärt materiel.
– Vi har anpassat oss efter de behov som uppstått. I början var det mindre behov av det militära, det har växt. Vi hade heller inte den kunskapen eller de kontakterna, säger Kristina och fortsätter:
– Personligen kan jag se att om vi inte stöttar militären kommer det sedan inte finnas några civila kvar att hjälpa.
Detta är deras första resa ihop till Ukraina. Tidigare är det alltid en som stannat hemma med barnen, men den här gången behövdes sakerna komma på plats snabbt och ingen annan i organisationen kunde följa med på kort varsel.
Känns det jobbigt att lämna barnen hemma?
– Det är jobbigt, men vi vet alla att det blir en kort resa. Vi är tillbaka på tisdag och kommer prata i telefon varje dag. Sen är våra kontakter i landet jättebra, så jag känner mig trygg. Men man får ju aldrig vara dumdristig, säger Kristina.
Dottern Ingrid hjälper till att lasta.
För säkerhetsrisker finns och oväntade saker kan hända när man besöker en krigszon. Vid ett tillfälle förra året, när Kristina och hennes bror var i Poltava och precis lagt sig för natten, besköt ryssarna staden med robotar. 53 stycken sköts ned och explosioner hördes nära boendet.
– Då var det bara att dra på kläderna och skyddsvästen igen och vänta på att det skulle ta slut, berättar Kristina.
Vid ett annat tillfälle, när de var på väg ned med en brandbil, misstänker de att de var med om ett sabotage. Flera hjulbultar hade lossats på – och rätt vad det var flög ett hjul av på släpet som brandbilen drog.
– Vi som åkte bakom fick väja på motorvägen. Men på det stora hela är så gott som alla positiva till vårt arbete, berättar hon.
Organisationen "Skicka vidare till Ukraina" har varit nära fronten vid flera tillfällen. Jämfört med stora hjälporganisationer har deras småskalighet flera fördelar, tycker paret Leivik.
– Vi har inte FN:s 20-tonslast, men vi kommer hela vägen fram till fronten. På vissa platser har vi fått höra "tack för att ni kom, för ingen annan klarar av att ta sig hit". Vi är flexibla och kan fatta beslut i stunden.
Bilen i bild kommer också lämnas på plats. "Det finns en stor åtgång, tyvärr", säger Magnus.
Att få hjälpa till direkt är det Kristina tycker är allra viktigast.
– Det är verkligen från hand till mun, det vi kommer med, säger hon.
– Jag tycker också att det är otroligt fint att vara en del av all den här solidariteten och omtanken som finns. Alla hjälps åt är privatpersoner som vill göra skillnad. Det är så mycket kärlek, säger Magnus.