För att presentera en av Europas tuffaste löpartävlingar är det lika bra att klara av sifferexercisen först. Ultra trail du Mont Blanc är 16 mil långt, men det är inte många av de metrarna som kommer gratis. Under loppet avverkas en höjdskillnad på cirka 10 000 meter med en högsta höjd på cirka 2 600 meter över havet.
2 500 startade i loppet. Bara 1 623 kom i mål, vilket är betydligt färre än tidigare år. Faktum att det var över 30 grader varmt under vissa perioder av tävlingen spelade troligtvis in. Efter 40 timmar och 45 minuter tog sig katrineholmaren Branislav Pavic över mållinjen på en 777:e plats.
– Det här var min drömtävling. Det var väldigt emotionellt i starten. Jag stod mitt i något som jag bara kunnat drömma om några år tidigare, berättar Branislav.
Nu sitter han i en fåtölj i sin bussföraruniform och gestikulerar vilt. Det har gått några veckor sedan loppet, men upplevelsen dröjer sig kvar. Kroaten som flyttade till Sörmland för drygt 1,5 år sedan gör allt för att förmedla vilken underbar känsla det var för honom att få genomföra sitt drömlopp.
– Det är så mycket roligare att springa i vacker natur jämfört med asfalt. Jag känner mig som en vildhäst, det är en jättebra känsla. Uppe på alptopparna när jag ser utsikten – det är som att vara på toppen av världen. Det är svårt att förklara, det måste upplevas.
– Jag hade inget mål om någon speciell tid eller någon placering. I och med att det var första gången jag var med och jag hade drömt om det här så länge, var det viktigt för mig att bara komma i mål.
Han beskriver Ultra trail du Mont Blanc som Europas tuffaste löpartävling. Start och mål är i Chamonix och loppet går genom Frankrike, Italien och Schweiz. För att kvala in till den krävs att man samlar poäng från andra ultratrailtävlingar, som exempelvis Black river run i Västerås.
Branislav har bit för bit lärt sig att springa längre och längre. Det började med en halvmil, sedan blev det en mil och en dag stod han där och insåg att ett maratonlopp inte var långt nog.
– När jag lyckades springa en mil blev jag jätteglad. Sedan blev det en halvmara, ett maraton och till slut ett 24-timmarslopp.
Hur hittade du ett substitut till alplöpning i Sörmland?
– Jag springer eller cyklar till Spökbacken, en slalombacke utanför Katrineholm. Där brukar jag springa upp och ner 50 gånger. Annars brukar jag springa på Sörmlandsleden eller andra stigar i skogen. Jag föredrar alltid att springa i naturen.