Efter Wagnergruppens uppmÀrksammade försök till revolt mot det ryska styret i helgen har dess soldater beordrats följa sin ledare Jevgenij Prigozjin till Belarus eller ansluta sig till den ryska armén. Men styrkornas operationer i Afrika kommer att fortsÀtta, meddelade Rysslands utrikesminister Sergej Lavrov tidigare i veckan.
I nulÀget uppskattas runt 5 000 Wagnersoldater befinna sig i Afrika, de flesta i Mali och Centralafrikanska republiken .
NÀr Ryssland invaderade Ukraina skickades mÄnga Wagnersoldater tillbaka till Europa, berÀttar Johan Huovinen, överstelöjtnant och lÀrare vid Försvarshögskolan.
ââNu fĂ„r vi se om nĂ€rvaron i Afrika ökar igen eller inte, sĂ€ger han.
Den paramilitÀra gruppen har ofta anklagats för brutala metoder som bryter mot de mÀnskliga rÀttigheterna. Bland annat vittnas om mord, tortyr, vÄldtÀkt och utplacering av landminor i civila omrÄden.
NĂ€ra regimen
I Centralafrikanska republiken bedöms Wagner redan vara en integrerad del av maktapparaten, berÀttar Huovinen. Gruppen har sitt kontor bredvid regeringsbyggnaden i huvudstaden Bangui och stÄr i omedelbar kontakt med regeringsföretrÀdarna.
ââMan Ă€r nĂ„gon typ av kombination av direkt vĂ„ldsapparat och ocksĂ„ rĂ„dgivare och utbildare Ă„t de centralafrikanska styrkorna, sĂ€ger Huovinen.
Ăven i Mali har Wagner anlitats av regimen för att bekĂ€mpa islamistisk extremism.
ââMali, Centralafrikanska republiken och Sudan hyr de hĂ€r soldaterna för att lösa olika uppdrag. Det Ă€r en inkomst som den ryska militĂ€ra ledningen antagligen har skott sig pĂ„, sĂ€ger Johan Huovinen med anspelning pĂ„ Wagnergruppens historiska inofficiella koppling till den ryska statsledningen.
Stor vapenexportör
Under kalla kriget spelade Sovjetunionen en stark roll i mÄnga afrikanska lÀnders befrielserörelser mot kolonialmakterna. Men nÀr Sovjetunionen föll samman och Ryssland försvagades som internationell spelare minskade inflytandet Àven dÀr.
Sedan mitten pÄ 10-talet har Rysslands president Vladimir Putin börjat visa ett stort intresse för kontinenten igen, berÀttar Görrel Espelund, journalist och associerad redaktör vid Utrikespolitiska institutet. Det var ungefÀr samtidigt som Wagnergruppen började utföra uppdrag för ryska staten.
ââTill skillnad frĂ„n mĂ„nga europeiska lĂ€nder samt Kina och USA sĂ„ har Ryssland Ă€n sĂ„ lĂ€nge inte ett sĂ€rskilt stort handelsutbyte, förutom pĂ„ en enda punkt och det Ă€r export av militĂ€ra medel, sĂ€ger Espelund.
ââMan Ă€r en stor vapenexportör till Afrika och det har man dĂ„ blivit nu de senaste Ă„ren. DĂ€r finns det ett stort intresse och man anstrĂ€nger sig för att öka det politiska och ekonomiska inflytandet.
Stöd i FN-omröstningar?
Det finns flera skÀl till att Ryssland och Àven Wagnergruppen vill vara i Afrika. Mali Àr en av Afrikas största guldproducenter. I Centralafrikanska republiken finns naturresurser sÄsom timmer, guld och diamanter.
ââFörutom den ekonomiska biten kan dessa lĂ€nder, i utbyte mot det militĂ€ra stödet, exempelvis stödja Ryssland i omröstningar i FN, sĂ€ger Görrel Espelund om det ryska intresset.
Ăven i Sudan finns mycket guld â och dessutom ett geopolitiskt intresse. Innan inbördeskriget dĂ€r bröt ut i mitten av april ska det ha förhandlats om att öppna en rysk militĂ€r flottbas i hamnstaden Port Sudan, berĂ€ttar Espelund.
ââDet Ă€r ingenting som vĂ€stmakterna och USA ser med blida ögon pĂ„.